... klart som korvspad att vi ska kliva upp före kl 3! Jag menar det gör väl ALLA människor som inte ska upp till jobbet tidigt? ^^ Nej fy fan i helvete på ren svenska vad trött och bitter jag är just nu. Jag är så infernaliskt djävla trött på genom nätterna ständiga uppvak, och i synnerhet just dessa tillfällen då det i stället för att somnas om, ska klivas upp och röjas runt. Jag pallar snart inte mer. Jag ger snart upp. På vilket sätt och med vilka konsekvenser vet jag inte, jag vet bara att min spontana känsla är att gå ut och sätta mig i bilen och köra långt åt helvete tills soppan tar slut(vilket Iofs inte lär bli så himla långt). Nu kommer jag ju självfallet inte göra det, men "drömmarna" finns där.
Det svåraste är att behålla fattningen och inte lacka ur fullständigt när han vaknar. När man väckts 8 ggr bara mellan kl 23 till kl 01 så tar till slut tröttheten över humöret och förvandlar den ömma modern till en blandning av PMS-kärring, klimakteriekossa och den där tjocka bläckfisken i "Lilla sjöjungfrun". Svordomarna bara haglar, det stackars barnet kallas för både det ena och det andra och efteråt , när barnet till slut somnat och man lugnat ner sig, tar det dåliga samvetet vid och man känner sig som den mest usla människan i hela världen.
Jaja, nu har jag gnällt färdigt för den här gången. Nu ska jag fortsätta titta på Drömmarnas Trädgård, spela spel på surfplattan och hoppas att tröttheten vinner över barnet och för ovanlighetens skull ger oss sovmorgon till åtminstone kl 7...
... jag överlevde fredagen utan sjukdom(även om jag mådde lite halvskumt på morgonen). Maken överlevde sin arbetsdag, storsonen verkade pigg hos farmor och Minigris och jag kom både till och från ALBS utan problem. Nu får vi återigen avvakta och se om sjukhuset hör av sig med dåliga nyheter. Jag fick ett telefonnummer jag kunde ringa idag och kolla i förväg om de sett något konstigt på ultraljudsbilderna, men det har jag inte haft möjlighet till idag för nu är det kaos hemma.
Linus kom hem i fredags kväll då hans farmor börjat bli skum i magen, till synes pigg och glad, men på natten till lördag vaknade han och kräktes två gånger. Även maken och jag själv började må konstigt på lördagen, men då var i alla fall storsonen pigg igen(och har varit pigg sedan dess). Jag som kände mig piggast, åkte ner till affären och bunkrade blåbärssoppa, vitt bröd och saffranskusar för säkerhets skull. Maken kände sig hängig men vi var i alla fall fungerande allihop.
På söndagen(igår) var det värre, då sprang jag på toa stup i kvarten och mådde som Hej kom och hjälp mig. Även Minigris började bli gnällig, och storsonen ville leka fast ingen av oss riktigt orkade. Vi kämpade oss ut en stund för att "rasta" barnen i hopp om att frisk luft skulle få oss vuxna att må lite bättre, men det hjälpte inte ett skit :-p Vi var så patetiska, maken och jag. Gick en sväng med ungarna i skrindan ner till sjön, och vi bara gick och stönade och hyperventilerade om vartannat. Väl hemma igen ville barnen gunga, och medan storebror gungade stod maken bakom lekstugan och spydde medan jag själv höll på att skita på mig :-p
Vi gick in och pinade i oss kräm till lunch, men den enda som åt med aptit var storsonen. Maken åt för att ha ngt att spy upp, jag tvingade i mig typ 3 skedar och Minigris åt inget alls. Sedan gick vi och lade oss i stora sängen och sov middag tillsammans allihop. Senare på eftermiddagen ville Minigris suga i sig lite blåbärssoppa, och då kom kaskadspyan som förmodligen legat och laddat hela dagen.
Idag mår maken ännu sämre, jag mår liite bättre, och Minigris mår uselt med små undantag här och där när han fått sova en stund eller rännskitit lite. Han har varit på väg att kräkas ett par gånger, men han blir rädd när det händer och han inte har någon kontroll så han lyckas på något sätt motarbeta det så att det knappt kommer något. Det kommer andra vägen i stället. Just nu ligger han och sover efter att för en stund sedan varit jätteledsen och bara skrikit och gråtit så att han halvt börjat kräkas pga det. Förmodligen får han samma kramper i magen som maken och jag känt av ibland. Storebror sitter mest och spelar spel på datorn eller lärplattan då maken inte orkar leka och jag har ledsen Minigris fastklistrad i famnen. Stackars storebror, han har Så tråkigt just nu och blir så åsidosatt hela tiden. Hade det inte varit för att farmor och farfar blev smittade av honom när han var där hade vi skickat dit honom så han fick lite uppmärksamhet. Men eftersom alla är sjuka här hemma får han snällt hänga hemma med oss tills vi alla blivit friska och "suttit i karantän" ett par dagar.
