Och vet ni?
Kategori: Allmänt
... Jag känner ett enormt behov av närhet just nu. Tror det är ganska naturligt.
I helgen(eller vilken dag som helst eg) hade drömmen varit att få hänga i soffan framför en film, med ett glas vin och sällskap. Få kramas, mysa, bli pillad i håret eller få pilla någon i håret. Inget annat. Bara få vara med/hos någon för närhets skull.
Att man sedan stundtals känner sig lika pilsk som sonens okastrerade katt är inget jag tänker hymla om, men det är inget jag strävar efter i dagsläget. Jag spelar inte på de primitiva behoven hur som helst. Och skulle jag mot förmodan vilja stilla sådant vet jag precis var jag kan vända mig. I egenskap av snart frånskild tvåbarnsmor har jag plötsligt fått många skrämmande snabba förslag. Vilket osökt ger känslan att "Vafan, liket har knappt hunnit stelna, vad är det för fel på folk?"
"Liket" ska alltså vara mitt äktenskap.
Var jag för personlig och öppen nu? Och vad gör i så fall det? Folk är i regel alldeles för slutna, säger inte vad de tycker/tänker utan går i tysthet och låter livet och relationer självdö. Eller gör idiotiska val som sårar och/eller sabbar allt för både sig själva och folk runtomkring.
Gör inte det hörni. P r a t a. Ta tag i er själva och vänd dåligt beteende till något bra. Hoppet är aldrig ute. Bara om ni själva Tillåter det att vara det.
Nu ska jag sova godare än på länge, med händerna under täcket.
