... eller något. Vi misstänker att Minigris har det. Flera kvällar i veckan vaknar han runt 21-tiden och börjar storgråta. Han öppnar i regel inte ens ögonen. Ibland låter han arg, och ibland låter det som att han skriker i ren panik.
Man tar upp honom och han stretar emot för kung och fosterland, så att trösta går inte alls. Inte ens tutte hjälper vid dessa tillfällen, utan man ber till alla gudar som finns att det ska gå över snabbt så att inte storebror vaknar av det.

Nattskräck hade jag inte ens hört talas om innan vi fick barn, men jag vet att jag läste om det där dit alla sökvägar gällande barn bär(Familjeliv.se för den som inte visste) när storebror var bebis och vaknade jämt. Han hade dock inte direkt några "nattskräckssymptom", utan ville "bara" ha närhet och nattsnutta.
Minigris däremot stämmer ganska bra in på nattskräcks-tecknen. Och då hans pappa är en flitig sömnpratare så är det tydligen inte ovanligt att barn kan "åka på" sådana här saker.
Ni som aldrig hört talas om begreppet nattskräck och är nyfikna kan läsa mer på http://www.babyvarlden.se/Bebis/Somn/Nattskrack-och-mardrommar/