... på natten, och tycker att han ska gå in och lägga sig i vår säng, har han på senare tid lagt till sig med att släpa med sig mjukisdjur till vår säng. Nu snackar vi inte Ett mjukisdjur, utan kunde han skulle han säkert släpa med sig alla han har.

Inatt hörde jag när det var dags. Jag hörde hur han vaknade, gäspade, tappade nappen i sängen och satte tillbaks den i munnen igen.
Jag hörde hur han kravlade sig över fallbrädan och ner på golvet. Jag hörde hur han sträckte sig efter mjukisdjur som låg i sängen, ett efter ett. Jag hörde hur han började förflytta sig över mattan bort mot dörren, och jag hörde att han gång på gång tappade något att mjukisdjuren på golvet. Hur länge skulle hans tålamod hålla?
Jag hörde på hans andning när tålamodet började nå sitt slut och det var då jag snabbt som en vessla studsade(!?) ur sängen och gled in i hans rum för att hjälpa honom, i förhoppningen att hinna förhindra trött, frustrerat gnäll som skulle kunna väcka Minigris.

Mycket riktigt fann jag honom stående mitt i sitt rum med famnen full, och två tappade djur på golvet, i full färd med att börja producera små snyftningar. Jag plockade upp de tappade djuren och lotsade in honom till vår säng. Jag placerade djuren runtom "hans" kudde, och började krypa ner i sängen med önskan att han skulle göra detsamma.
Men oj. Katastrof. Den allra yttersta kanten av hans kudde var inte ledig! Det låg ett pappahuvud där! Red alert - kudden var 7% upptagen av en pappa!
Sedan var förhoppningen om ett snabbt, tyst insomnande förbi. Ungen blev rabiat och väckte både lillebror och pappa, och det var ju katastrof att mamma lämnade sängen för att ta upp och lugna av gnället skrämd lillebror, för då försökte ju pappa lugna ungen och det duger Inte.
Och kudden låg ju åt "fel" håll, det var också katastrof, den fick pappa vända på direkt. Och så blev han ju snorig av allt snyft och gnäll, och när han märkte att pappa skulle gå och hämta en våtservett tog det hus i helvete igen för MAMMA skulle ju torka näsan... mamma som stod med nyvaken förvirrad bebis i famnen. Men ville vi få någon fortsatt nattsömn inom relativt snar framtid så var det bara att snabbt och snällt förklara att pappa bara hämtar servetten, så ska mamma torka näsan.
Pappa fick överta bebis medan mamma torkade näsa och försökte natta om gnällosaurusen. Och när bebisen nästan somnat om, blev pappan så ofantligt kissnödig att han var Tvungen att avvika en stund. Självklart började bebis gnälla när han försvunnit iväg, så mamman for upp igen, placerade bebis vid tutte och lyckades till slut få hela familjen att somna igen.

The sweet, joyful life of the småbarnsförälder :-p

Idag mår jag lite smårackigt. Vet inte om det beror på sömnbrist eller om jag slutligen åkt på något av all skit som drabbat övriga familjen sista tiden. Jag lever dock med förhoppningen att det bara beror på att jag ännu inte hunnit få i mig någon frukost. Jag brukar inte hinna det om morgnarna när Plåstret ska till dagis, det får liksom vänta till senare. Först ska det hinnas bytas blöjor på båda barnen, göras välling och mackor till den stora, göras gröt till den lilla och få i honon den, försöka få på kläder på den stora, borsta hans tänder, hitta stövlar och mössa och galonisar och allt annat som ska på, jaga fatt den stora och trassla på innan nämnda kläder samtidigt som Minigris står i sin gåstol och skriker som just en gris, stoppa Minigris i overallen, ner med ungarna i vagnen, försöka komma ihåg ryggsäcken, komma ut och inse att jag måste försöka trassla på regnskyddet på vagnen och sedan äntligen komma iväg.
Det är tur att dagis ligger typ 150 meter bort, annars hade vi varit "sena" varje dag :-p

Efter hemkomst idag har Minigris varit ett konstant gnäll. Han var tydligen trött, för nu ligger han i sin säng och sover då jag inte orkade trassla ner honom i overall och ut på altanen. Och ungen som normalt setr alltid vaknar efter minst 30 minuter har nu sovit i nästan en timme utan uppvak. Och den timmen har jag slösat bort med att ligga på min säng och knåpa ihop det här i stället för att äta frukost...