... även kallad Minigris, har förmodligen över 39 graders feber i skrivande stund. Han är kokhet stackarn.
Då vår örontermometer lagt ner för räkning, och vi inte äger någon rektaltermometer(vi har en antik sak som användes på Mig när jag var liten, som även den lagt av), så försökte jag nu ta tempen i armhålan på honom med vår vanliga muntermometer. I brist på annat liksom. Men inte heller den är särskilt bra då man aldrig vet när den är "klar". Jag trasslade i alla fall in den innanför pyjamasen på honom nu när han efter uppvak somnat om, och den hann gå upp till 38,6. Vilket säkert innebär att tempen egentligen ligger över 39 grader.
Inte konstigt att han var så väldigt gnällig under eftermiddagen/kvällen. Stackars lilla plutt, det får till att försöka peta i honom en till dos Alvedon nästa gång han vaknar igen, för jag tänker inte störa honom nu när han sover.

Tidigare på kvällen strax före läggdags var han så himla missnöjd, och vi trodde att det kanske var magen som bråkade då han varit väldigt gasig på sistone, så hans pappa skulle försöka hjälpa honom. Ungen bara grät på skötbordet, med ögonen stängda och det märktes tydligt att något inte var som det ska. Stunden senare hade han lätt kunnat somna i sin pappas famn i soffan om det inte varit för hans ljudliga storebror. Eftersom han kändes ovanligt varm tutade vi i honom en dos Alvedon och lade honom för kvällen.

I morgon(läs: senare idag) skulle jag nog behöva försöka ta mig iväg till apoteket och införskaffa en vettig febertermometer så man kan hålla lite bättre koll. Eller be barnens pappa försöka pipa dit under någon av sina raster. Den som lever får se.
Nu ska vi i alla fall först och främst ta oss igenom en het natt och hoppas att Minigrisen mår bättre i morgon.