... men då jag föregående natt knappt fick någon sömn för att Minigris inte kommer till ro utan närhet såhär mitt i febertider, så kommer jag trängas med 3 grabbar i sängen.
Jodå, jag drog in spjälsängen mot sängkanten nu ikväll så att inte minigrisen ska ramla ner på golvet, och han ligger och sussar här tätt intill mig. Risken finns väl att vi gör oss själva en "otjänst" genom att låta honom samsova, men ibland måste även Jag få sova. Och typ varje natt när Minigris börjar yla och jag ska ta över honom till vår säng för att amma, så lyckas storebror rulla över på min plats så jag varken kan lägga ner Minigris eller mig själv i sängen. Inatt vill jag ha så få sängurstigningar som möjligt, och innebär samsovning att vår skruttiga Minigris sover lugnare så får det bli så. Åtminstone tills han blivit frisk igen.
Dessutom har han fått i sig så dåligt med vätska idag, så för ovanlighetens skull Vill jag att han snuttar ofta så jag får en möjlighet att trycka i honom så mycket vätska som möjligt.

Suppen han fick före läggdags hade i alla fall verkan ett tag. Han vaknade lika ofta som vanligt, men han kändes mycket svalare.
Det mest intressanta nu framöver kommer vara att se om Lactulosen läkaren tipsade om idag kommer att ha någon verkan på hans mage.

Läkarbesöket var för övrigt en besvikelse. Om man som läkare tar emot en febrig bebis, frågar efter feberns gradantal och får veta att föräldrarna i fråga inte har ngn tillförlitlig febertermometer, passar man inte på att ta tempen på bebisen då? Inte denna läkare i alla fall.
Och får man höra att föräldern misstänker förstoppning hos barnet, undersöker man inte magen då? Inte denna läkare. Hon kollade öronen, kollade i munnen och lyssnade på hjärta/lungor. Thats it. Och hon skulle föreställa barnläkare på en barnläkarmottagning.
Nej jag är besviken. Skulle Minigris bli sämre överväger jag Astrid Lindgren i stället. Där kanske man blir tagen på allvar.