... för en bebis att komma till ro?
Idag startade vi de omroddade läggningsrutinerna redan vid 17:40 någonting då han började visa tecken på att han var trött. Blöjbyte, pyjamas, in i lugna och mysbelysta sovrummet och amma(vilket han knappt gör alls på dagtid längre), storebror kommer in och säger godnatt, vi sjunger och myser lite i stora sängen m Twin Peaks-introt i bakgrunden, i med napp och ger snuttekaninen, förflyttar till spjälsängen, säger natti natti och släcker.

Ungen ligger och famlar med sina snuttar och gosekanin och tappar nappen arton gånger, gnäller, sparkar, blir arg, tas upp tills han lugnar sig, läggs ner, gnuggar snutten i ansiktet och "pratar", gnuggar samtidigt ur nappen, blir gnällig, får snutte och napp igen, försöker rulla över på sidan(han kommer lättast till ro och somnar på sidan, men bara när han själv vill), börjar somna, tappar nappen, blir arg och ledsen, tas upp och lugnas o h läggs ner igen, rullar över på sidan, drar snuttarna över huvudet, nyser, tappar nappen, blir arg... and so on.

Jo, han somnade till slut. Jag ligger fortfarande i sängen bredvid och lyssnar på honom. Han sover oroligt och ligger och grymtar och snörvlar och vrider och vänder sig. Man undrar vad det är som stör så mycket, bortsett från snuvan, för något annat är det också. Kanske fler tänder? Mardrömmar? Illasittande blöja? Det kan bero på vad som helst.
Och ni som sitter och tänker ordet "fas" kan fortsätta med det. Denna "fas" har i så fall pågått i 2-3 månader.