... så säg? Att dagarna tvååringen är på dagis är de jobbigaste? Då borde man ju få lite andrum, tycker man. Men nä, jag håller knappt med om det.
Dels ska Två ungar byltas på när man ska till dagis på morgonen.
Dels sover Minigris som ett arsel dagtid, bara en halvtimme i taget, så man får ingen ro eller tid till annat.
Och eftersom Minigris är nästan konstant vaken(och uppmärksamhetstörstande), så försvinner de där 5 timmarna storebror är på dagis i ett nafs. Sedan sitter man med en gnällig, övertrött Minigris och en övermammig trotsig tvååring hela eftermiddagen. Som ska ha kärlek, bokläsning, lek, mellis, middag.
När vi ätit klart kommer den stackars pappan hem.

Jo, det är faktiskt synd om honom, för han kommer hem till samma visa varje kväll - kasta i sig middag för att sedan svida om Minigris i pyjamas, varpå jag tar över Minigrisen och ammar och nattar honom.
Under tiden jag nattar Minigris försöker pappan krångla av tvååringen sina kläder och förhoppningsvis få på honom ny blöja och pyjamas(för Mamma ska ju helst göra allt).
När Minigris somnat är det dags för mig att natta storebror, och då blir det ett evigt spring för pappan in i sovrummet varje gång Minigris börjar gnälla. När storebror somnat är vi båda så trötta att vi efter lite plock går och lägger oss...