Snöskottning och pulkafärd
Kategori: Allmänt
Första dagen av många hemma med Linus är nu påbörjad. Det är lite trist att han inte får gå till dagis, då barn tycker om och behöver lite kontinuitet i vardagen. För att inte tala om det sociala med de andra barnen, det är främst det jag tycker är så synd med det faktum att han inte får gå till dagis när någon av oss är ledig.
"- Men åk till öppna förskolan då", kanske någon tycker då?
Men nej, säger den tråkiga asociala mamman. Dels hatar jag den där tryckta känslan jag får när jag ska sitta och vara social med andra okända mammor. Dels innebär ett besök till Öppna drygt 2 mils bilfärd per besök, och just nu är det andra halvan av januari. Då är i alla fall den Här mamman pank varenda djävla år(vare sig hon haft barn eller inte), och bensin/diesel kostar pengar.
Barnet har sina kompisar(hur pass mycket "kompis" man nu är med något annat barn som 1,5-åring) på dagis, så vi får helt enkelt bylta på oss någon dag då och då och hoppas hitta barnen ute på dagisgården så Linus får leka en stund och inte "tappar" dagiskänslan och minnet av sina dagiskamrater.
Idag gick vi ut på förmiddagen för att skotta bort den snö som hann falla efter att sambon skottade sista svängen igår kväll. Tack och lov var det bara ett 3-centimeterslager med lätt pudersnö, så jag hann med de viktigaste ytorna(=trappen, gången fram till trappen, infarten och platsen där sambons bil ska stå) innan Linus började ledsna. Då tog vi pulkan och gick ett varv runt kvarteret för att fördriva lite tid innan det var dags för mellis.
Det märks att Linus tycker det är mysigt att åka i pulkan alt. vagnen en stund efter att ha ramlat runt i snön. Han får vila kroppen lite och samtidigt titta på intressanta saker(intressanta saker i hans värld är bilar, flaggor, husvagnar, spadar, katter och annat sådant där som en annan knappt lägger märke till).
Från gårdagens skottning
Dagens pulkatur
Nu sover lille plutt, och jag passar på att dega lite i soffan fast jag egentligen skulle behöva göra så mycket annat. Men att vara hemma barn är verkligen ett heltidsjobb, så jag behöver vila lite för att inte sitta i halvdvala i eftermiddag när Linus vaknat och vill leka.
Jag undrar verkligen hur det kommer bli när unge nummer 2 har kommit. Då kommer ju Linus i alla fall få vara på dagis några timmar 3-4 dagar i veckan så att jag får lite avlastning, men det kommer vara jobbigt de dagar jag är hemma själv med båda två. Jag är ju fullt medveten om att det kommer bli SKITjobbigt. Det är jag inställd på, och har ju även fått bekräftat av min främsta mamma-mentor Jennie som i dagsläget har TRE barn. Hon är min idol :-D
Igår kväll låg jag och surrade med sambon om det där, och han trodde att Linus nog kommer bli lite "pappigare" med tiden, då han märker att han inte kommer ha odelad uppmärksamhet från mamma. Att mamma kommer vara upptagen en hel del med lilla bebisen. Det är det som känns mest ångestfullt, att inte kunna ge honom fullt lika mycket uppmärksamhet som förut, för i dagsläget är han världshistoriens största mammagris. Är jag hemma är det bara Jag som kan natta honom, det är bara Jag som duger när han vaknar på nätterna och det är näst intill att det bara är Jag som får byta blöja och allt annat sådant där på honom. Pappa duger bara när mamma inte är hemma, och är jag borta när Linus vaknar på nätterna(vilket han gör X antal ggr varje kväll/natt) så skriker han efter mig och är helt förtvivlad. Lilla unge.
Jag hoppas dock att den där mammigheten ska lugna ner sig lite den kommande tiden i och med att jag kommer vara hemma med honom nu först i en dryg månad, och sedan när graviditetspenningen drar igång kommer han få gå till dagis igen, men bara några få timmar om dagen och inte varje dag.
Du/ni som haft mammagrisiga barn i 1,5-årsåldern, när "gick det över" hos er?
Linus bestämde sig visst bara för att sova 1 timme idag, så nu är det dags för full rulle köttbulle här igen.
Bloggadress: http://micalela.blogg.se