collinus

Inga andra gånger inser man hur stor liten pojke man egentligen har, än när man träffar en liten spädis, vilket vi gjorde tidigare ikväll. Vi åkte iväg till ett par goda vänner som fick bebis i december. Sambon har träffat bebben en snabbis tidigare, men jag själv och Linus kunde inte följa med vid det tillfället. De har dessutom flyttat till ny lägenhet närmare oss som vi ännu inte hade sett, så det blev husesyn och bebisgos på en och samma gång. PLUS att bebisens pappa fyllde år nyligen(och hade födelsedagsfirande igår som vi tyvärr inte kunde komma på då vi var och firade Min pappa som också fyllt år), så det blev lite grattande på samma gång också.

Oj vad liten bebisen var... har Linus verkligen varit så liten? Linus var ju liksom JÄTTEstor i jämförelse. Och när lillsyskonet kommer, kommer han ju kännas som en typ 3-åring(minus trotsen. Hoppas jag :-p).

 

Appropå att ha en stor liten kille, så fick ju spjälsängen lämna sin plats till förmån för växasängen idag. Vi tog tag i det efter frukostintaget så att Linus skulle få hela dagen på sig att känna på hur det kändes att den stod därinne i stället för spjälisen. Vi har "sålt in" den för honom genom att kalla den för "storpojkesäng", och han har nog tyckt att det har varit ganska spännande. Han skulle genast upp i den när den fått sin nya plats i rummet. Han sov även sin middagsvila i den, och det gick fint. Han vaknade till efter en knapp timme av att katten(Siri) som lagt sig typ intill hans huvud precis efter att han somnat, skulle ur sängen igen. Känner jag henne rätt så klev hon förmodligen rakt över honom för att det var närmsta vägen ur :-p

Och det som är så skönt med den där sängen är att även jag själv får plats att lägga mig bredvid, vilket gör läggningar och uppvak med omsövningar så mycket lättare, för han sover ju bäst när jag ligger intill(tyvärr, även om det är mysigt), och har lättare att komma till ro då. Dessutom är det mycket lättare att lyfta upp honom ur sängen när man inte ska baxa honom över ett staket mitt i natten när han vill över till våran säng och man själv knappt är vaken. Och jag blir ju inte direkt smärtare och smidigare just nu...

 

I förmiddags

 

Middagsvilan

 

Nattinatt

 

Han ser väldigt liten ut i den stora sängen, men han är en stor pojke nu med "storpojkesäng", och jag har fått för mig att han ser lite extra mallig ut när man säger det till honom. Eller stolt, om inte annat. Dessutom tror jag han tycker läggningen idag var mycket mysigare när mamma låg i sängen hos honom, i stället för nere på golvet som jag gjort med spjälsängen. Då fick han ligga och pilla på min hand, nu kunde han pilla mig i ansiktet, mysa och kramas och favoriten - pilla på mina öron.

 

Det ska bli intressant att se om det blir någon skillnad sömnmässigt i den nya sängen. Jag tror dock inte det, han kommer vakna precis som vanligt och till slut vilja komma över till våran säng. Nu finns ju dock möjligheten för mig att lägga mig brevid honom i stället så att han förmodligen(förhoppningsvis) somnar om lättare, men jag kommer ju inte orka springa in dit natten igenom heller. Till slut tar jag förmodligen med honom in till oss i alla fall för att slippa springa och själv få sova lite bättre, men då slipper jag spjälsängsstaketet i alla fall :)