collinus

Äntligen kom dagen jag längtat efter så länge, dagen då jag skulle få ta ett långt hett bad helt ensam i ett helt tomt hus i lugn och ro. Det var liksom det enda mål jag hade med dagen över huvud taget. All välbehövlig städning, rensning, undanplockning etc skulle få stå åt sidan den här dagen. Jag skulle unna mig egentid i badkaret som jag inte gjort på sååå länge, och skulle det innebära att jag inte hinner/orkar göra något annat, må så vara. Badet comes first!

Låt säga att min sockersöta dagdröm grusades något när barnet och jag vaknade i morse. Dels för att vi vaknade alldeles för sent(kors i taket, men det var ia alla fall skönt att få lite sovmorgon för ovanlighetens skull), men främst för att jag upptäckte att det snöade när jag tittade ut genom fönstret. Snö = skottning. Skottning = döless på skiten.

 

Dock fanns fortfarande min ljuva dröm om det stundande sköna badet kvar i de närmsta tankarna, så jag klev glatt upp, stoppade frukost i barnet, klädde på honom och gick till dagis. Det var då det hände. En av fröknarna undrade lite över de senast lämnade dagistiderna, om det fanns någon möjlighet att flytta lite på dem så att de blev lättare för dem att kunna pysa iväg på utflykter etc, samt att hämtningen inte skulle krocka med mellis. Och absolut, för min del är det ju inga som helst problem att ändra tiderna, jag är ju enormt flexibel numer.

Hon frågade även om jag fortfarande jobbar, eller om jag gått över på graviditetspenning nu. Då sade jag som det är, att jag just nu är ledig och att graviditetspenningen tar vid först senare(vilket jag i ärlighetens namn inte vet med säkerhet ännu då jag inte fått svar fråm FK ännu).

"- Ja alltså, när en förälder är ledig ska ju barnet vara hemma. Det är endast när en förälder är arbetslös, eller hemma med syskon, som man får ha barnet på dagis i 15h."

 

Det var i det ögonblicket jag kände mig som en komplett jubelidiot. För det är ju egentligen ganska självklart. Är jag ledig ska ju såklart ungen vara ledig också. Jag betalar inte den (faktiskt) blygsamma summan för dagis varje månad för att barnet ska få vara på dagis när jag själv är hemma och är ledig. Det har liksom bara inte slagit mig förrän nu, när jag stod inför 2 dagisfröknar och kände mig som en totalt djävla IQ-befriad jubelidiot. Jag avskyr verkligen att känna mig bortgjord inför andra människor, jag tycker det är skitjobbigt.

Nu fick barnet vara kvar på dagis idag i alla fall. Fröknarna var själva lite osäkra på hur det är under graviditetspenningen sedan, om den räknas som sjukskrivning, och hur många timmars dagis vi i så fall har rätt till då, så det skulle de kolla upp , men jag kände mig ju fortfarande som första klassens dumhuvud.

 

När jag kom hem insåg jag att jag nog måste skotta lite, även om det inte hunnit snöa så mycket just idag. För vi har slarvat med skottning sedan det senaste snöfallet, och jag ville inte att det skulle hinna bli dubbelt så mycket med den snö som redan låg kvar sedan förut. Och det var under skottningen som jag blev riktigt bitter på den här dagen som skulle bli så lugn och skön. För eftersom vi slarvat med att skotta, har snön packats till tjocka "remsor" där vi kört bilarna upp och ned för infarten, så det var ju skitdrygt att skotta. Det var knöligt och tog bara stopp när man försökte dra skyffeln på marken.

Jag blev arg på mig själv och sambon för att vi varit slarviga, och "incidenten" med dagis byggde på det hela lite extra i huvudet på mig. Och det faktum att det kommer vara dags att skotta om någon timme igan, gör inte saken bättre.

 

När jag skottat färdigt och gått in, kom jag ihåg att sambon kvällen före frågat om jag hade tid att tvätta en maskin med mörkt, då han hade ont om rena kallingar, så jag gick in i tvättstugan och började fylla maskinen. Dock reagerade jag på att det inte låg särskilt många kallingar i tvättkorgen, jämfört med hur mycket kris han fått det att låta som att det var på kalsongfronten. Så jag går in i sovrummet och slänger ett öga på golvet, och jodå, där låg det ju ett gäng till.

Nu säger jag ingenting om att lämna skitiga kläder på sovrumsgolvet i stället för att lägga dem direkt i tvättkorgen, för jag är likadan själv. Men när man kvällen innan ber om att få specifika kläder tvättade, då kan man väl i alla fall få tummen ur och lägga dessa tydligen viktiga plagg i tvättkorgen åtminstone, så att den som fått i uppdrag att tvätta slipper rota runt på golvet och själv leta upp det som skall tvättas? Fast det kanske bara är jag som tycker så?

Hade jag skrivit detta inlägg om säg, 3 timmar, hade jag formodligen inte tagit upp detta alls, för då hade jag lugnat ner mig och inte varit grinig längre. Men just nu är jag grinig, just nu behöver jag få ut det, och det får min stackars sambo lida för genom offentlig förnedring i min blogg :-p(förlåt hjärtat, du vet att jag älskar dig ändå).

 

Så det är så det är just idag, gott folk. Jag känner förnedring och skamsenhet, med pålägg av lite iriitation över snö och skitiga kalsonger. Men det går över.

Från och med i morgon får barnet helt enkelt vara hemma med mig hela dagarna. Men i morgon är en annan dag. Nu ska jag bada.