Ska man skratta eller gråta(jag asgarvade), när barnet börjar gnälla mitt i natten och sambon går in för att stoppa i förmodat tappad napp, och möts av en lång upprepning av ett och samma ord i mer och mer förtvivlad ton...
"-Tabbis..." "-Tabbis!"

Någon mer som tror att vår unge tittar på för mkt Teletubbies, räck upp en hand?