collinus

Jag har säkert nämnt det någon gång förr, någonstans. När jag väntade Linus. Men när jag väntade Linus fanns inte den här bloggen, då bloggade jag på Familjeliv(huga).

Det jag pratar om är att vara gravid. Jag gillar det inte alls. Det finns bara 2 fördelar med graviditet:

1. Man slipper Fröken Röd(ja, MENS) ett bra tag.

2. Har man som jag ett kroppsligt tungt arbete kan man ansöka om havandeskapspenning och sluta jobba lite tidigare än vissa andra.

Men thats it. Det finns inga andra positiva aspekter under graviditeten, enligt mig.

 

"- Jamen ni har ju världens bästa ursäkt till att få äta massa godis och skräpmat och annat sådant!"

Förvisso är det så, men är det egentligen något positivt? När man är på smällen går man upp en sabla massa i vikt ändå, så jag ser det knappast som positivt att man eventuellt kan få massa konstiga "cravings" som lägger på ytterligare massa kilon till graviditetshullet. Man ska lyckas bli av med skiten sedan också.

Tack och lov har jag själv inte upplevt några cravings varken med Linus eller Minigrisen jag bär runt på nu. Den enda skillnaden i matväg som jag märker av är att jag plötsligt inte alls är sugen på sådant jag brukar vara sugen på när jag Inte är gravid. Som när jag äter på Donken till exempel. I vanliga fall är pommesen med en ask bearnaise höjdpunkten på Donken. Men båda gångerna jag varit gravid har jag inte alls varit sugen, då de inte smakat lika gott enligt mitt tycke. Jag tar sallad i stället.

 

"- Men du kan ju slippa ifrån massa fysiskt ansträngande grejer som typ gräsklippning och sådant, det är ju bara att skylla på graviditeten".

Ja ni lata fjån därute kanske tycker det, men själv är jag tvärtom. Att jag är gravid innebär inte att jag är oförmögen att göra saker. Så länge kroppen orkar, kör jag på. När kroppen säger ifrån, först då tar jag ett steg tillbaka och vilar, men fram till dess kör jag på som vanligt. Jag är inte den som åker räkmacka på min graviditet bara "för att jag kan".

 

Det är så många som säger att det är såå mysigt med gravidmage och att det är såå mysigt när bebisen ligger och sparkar därinne. Det fattar inte jag, det är just det jag tycker är värst. Man blir inte bara stor och otymplig, får ont i ryggen, kan inte sova som folk. Ungskrället därinne ska träna Taekwondo VARJE kväll vid läggdags, och vaknar så fort Linus vaknat på morgonen och röjer runt som en idiot därinne precis när man är som allra mest kissnödig innan morgonkissen hinner bli av.

Och ungen är inte försiktig heller, flera gånger om dagen kickar/slår ungen till så hårt att jag måste utbrista "-Aj".

Alla de som tycker det är så himla mysigt med sparkar måste ha välsignats med lugna snälla små foster som på sin höjd vickar lite på tårna därinne, för jag blir brutalt misshandlad inifrån varenda dag, dagarna igenom. Och det är inte mysigt någonstans.

Även Linus var en liten vilde när han låg därinne, men jag kan inte minnas att han var fullt så brutal som sitt blivande syskon. Minigrisen måste ha något otalt med sin blivande mamma så som den håller på. Jag vill inte veta hur vild ungen kommer vara när den väl kommit ut... då blir det tvångströja direkt :-p