collinus

Idag var det dags för MVC-besök. Frågade svärmor om hon hade lust att ta sonen under tiden, och hon ville gärna ha honom. Helst hela dagen. Yay! Egentid!

Tittade ut genom fönstret i morse. Yay, snö! Snöskottning, yay! Och guess what? Nu, ca 5 timmar senare, snöar det fortfarande... Mera snöskottning, djävla f*cking YAY!

Varför är det så VARENDA gång jag är barnfri och tänkt ta tag i massa annat som jag inte hinner/kan göra när barnet är hemma? Varför varför VARFÖR ska det alltid snöa dessa dagar? Nu försvinner det massa tid på snöskottning i stället. Snöskottning som jag ändå inte orkar slutföra helt och hållet längre.

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det. Jag har näst intill Vägrat säga det tidigare. Menne... jag börjar faktiskt bli lite för gravid för att skotta snö nu. Och jag verkligen Hatar att tänka/inse/säga det.

Jag är ju en sådan där som tycker att "alla andra" gravida brudar som säger att de inte kan göra det ena eller det andra för de är ju faktiskt graviiiiida, är det löjligaste som finns. Massuppfitta mig rätt här, jag Vet att många gravida tjejer har extra problem med svår foglossning och liknande, så det säger jag inget om. Kroppsliga besvär kopplat till graviditeten är en mycket bra orsak.

Jag menar mer de här brudarna som gör en "grej" av graviditeten för att de antingen är typ "hypokondriska" inför graviditeten och tror att de ska få missfall eller orsaka funktionsnedsättningar etc hos fostret om de så mycket som lyfter ett tappat brev när de tömt sin postlåda. Ni vet, de där överdrivet försiktiga individerna. "- Nej nej, jag kan inte dammsuga/bära min egen matkasse/lyfta 3-åringen för jag är ju faktiskt graviiiiid".

"- Nej nej jag kan absoluuuut inte dricka en kopp kaffe, jag är ju graviiiid".

Och då är de ändå bara i typ graviditetsvecka 13.

 

Jag jämför lite för mycket med den förra graviditeten antar jag. Då jobbade jag längre än jag gjorde den här gången. Mot slutet kände jag att jag kanske hade behövt sluta jobba liiite tidigare, just därför gick jag ifrån jobbet tidigare nu.

Visst, jag hade problem med foglossning och sådant förra graviditeten också, men inte såpass att jag inte orkade göra saker. Jag stod och putsade fönster som höggravid. Jag tog timmeslånga promenader 2 - 4 ggr/veckan, och den sista timmeslånga promenaden tog jag 3 dagar innan förlossningen.

Jag var ovanligt rörlig, kunde sätta mig rakt upp från liggande ända fram till förlossningsdagen(vilket min massör sade att jag egentligen inte borde kunna göra), böja mig mer mot golvet utan större problem och hade egentligen bara större kännbara problem med ryggont när jag skulle sova. Jag sov på min spikmatta med en stor soffkudde under knäna, vilket jag inte kan göra nu när jag har en flaxande väderkvarn till unge i sängen om nätterna.

Den här gången är förutsättningarna så annorlunda. När jag slutade jobba förra gången, var det vår och marken var snöfri och luften ljum. Jag hade inget barn att ta hand om och kunde promenera när/hur mycket jag ville.

Den här gången känns kroppen Helt annorlunda. Jag är mycket stelare, känner mig mycket mer orörlig, blir trött av minsta lilla och stånkar och stönar som en gammal skröplig pensionär så fort jag ska försöka ta mig upp från golvet efter att ha suttit och lekt med Linus. De få gånger jag är helt barnfri har jag så mycket annat att göra än att röra på mig, då Linus kräver 110% uppmärksamhet dygnet runt så jag inte hinner med vanliga saker som att städa undan i köket eller tvätta kläder.

Iofs innebär snöskottning rörelse, men det är tydligen "fel" rörelse den här gången, för ryggen och höftpartiet pallar det bara en stund, sedan får jag ont. Jag kan knappt resa mig upp från liggande längre utan får halvt rulla upp i sidled, och då är jag ändå inte överdrivet tjock än.

 

Som en bekant yttryckte sig på Facebook för någon dag sedan: "-  Har aldrig känt mig som en fånge förut, men nu vill jag bli fri!"(hon är också gravid, men ska dock kläcka typ när som helst, till skillnad från mig).

jag känner mig lite så, som en fånge. Jag är inte van vid att känna mig så "fastkedjad" och otymplig som jag gör nu, och det är fruktansvärt irriterande. Kroppen hade väl kanske behövt lite längre tid på sig innan jag blev gravid igen för att återhämta sig ordentligt. Eller något.

 

Jag skottade lite drygt halva infarten förut, sedan kände jag att det fick vara nog. Plogbilen hade trots allt inte kommit och lagt upp den sedvanliga vallen ännu, så jag ville spara lite kraft tills dess så åtminstone vallen ska vara borta tills sambon kommer hem, så får han ta resten sedan. Men just nu känner min rygg inte alls för att skotta mer idag, och ute snöar det konstant.

Jag har suttit parkerad i soffan ända sedan jag kom in. Jag som skulle röja i köket åtmonstone. Jo tjena.

Hade det inte varit för den förbannade snön... Var är den där växthuseffekten de pratar om när man behöver den??