collinus

Linus slog ju på charmoffensiven och drog upp hela sin repertoar kan jag ju säga. Ungen klättrade upp i rutschkanan och skulle åka, han sprang runt och utforskade lokalen och pekade på allt och sade vad det var(och frågade om han inte visste).

När sköterskan ville att han skulle bygga ett torn av klossar blev hon impad redan när han klättrade upp på stolen. Bara för att han kunde det själv(det är väl inte såå ovanligt att en 1,5-åring kan? Eller är det det?). När han sedan utan att tveka byggde ett torn av de fem klossar han fått, och sedan började rada upp dem på bordet och räkna dem, satt hon bara och gapade. Även fast han räknade "ett, två, fyra" :-p

 

När han sedan fick ett papper och några kritor, blev det fågelholkskäft på tanten igen. "-1,5-åringar brukar bara göra ditten och datten(kan inte förklara, men raka streck, typ)".

Linus ritade ormar och bollar. Och när sköterskan ritade ett huvud med ögon och mun, ritade Linus vidare på gubben. Först ritade han på huvudet.

"-Gubben har hår på huvudet ja", sade sköterskan.

Sedan ritade han under huvudet, där halsen ska sitta.

"-Och där sitter magen, ja", sade sköterskan.

Sedan ritade han på vardera sida av huvudet, i öronhöjd(med "ritade" kanske jag ska tillägga att han "kluddrade" små krumelurer).

"-Och öron har gubben", sade sköterskan.

Det var näst intill att jag själv skulle ha tappat hakan vid det tillfället om det inte vore för att jag själv vet att han ritar "bajs" på alla gubbar jag ritar hemma. Men det behövde ju inte sköterskan få veta ;)

Dock fick både jag och sambon ett uppvaknande hemma senare, när sambon ritade en figur, och frågade om Linus kunde rita dit ögon, öron etc, och ungen sätter sig och ritar dit just de sakerna på rätt ställe! Han snappade uppenbarligen upp det direkt där på BVC.

Sedan gick vi in på sköterskans rum för att förbereda för vägning etc, och därinne fanns ett sådant där litet träpussel med stora bitar med små knoppar på som man lyfter bitarna med.

"- Ja kan ungen redan bygga pussel vet jag inte vad jag gör", sade sköterskan(för det var tydligen avsett för lite större barn ur bvc-kollssynpunkt).

Linus hällde ut, samt lade tillbaka pusselbitarna på rätt plats igen.(Moahahaha)

 

Efter dessa små "tester" var det dags för den sedvanliga vägningen, mätningen och mätningen av huvudomfånget. Jag minns inte de exakta siffrorna, men han väger ca 12,6kg, är dryga 83cm lång och huvudmåttet kommer jag aldrig ihåg för en sådan sak säger inte mig något i egenskap av mamma :-p(men jag tror det var 48cm).

Sedan dödsstöten då - sprutan. Själv hatar jag ju sprutor, och jag tycker inte alls om att vara med när Linus får dem. Denna gång skulle den ju dessutom ges i armen, så jag var inställd på skrik och gap. Men Linus satt snällt fast han var fasthållen i armarna av mig, och tittade på vad sköterskan gjorde. Han sade ett snabbt "Aj" när hon stack in nålen, men inte ett ljud mer. Inga tårar, ingenting. Han fick ett plåster på armen och det var spännande(för det hade vi pratat om på morgonen innan vi åkte. Då berättade jag allt om vägningen, mätningen och sprutan och plåstret). Ungen till och med log stolt när både sköterskan och jag sade hur duktig han var. Min stora kille.

 

Så, nu har jag fått skryta lite om min duktiga unge :-p Man inser inte fullt ut hur pass utvecklad han faktiskt är förrän man ser andras reaktion när de träffar honom, så det är jättekul. Alla ungar är ju så olika. Somliga tar jättetid på sig med olika saker. En del öppnar inte munnen och pratar förrän de är närmare 4. Andra bubblar på som papegojor innan de fyllt 1(Linus började någon gång Efter att han fyllt 1). En del tar evigheter på sig innan de ens ställer sig upp, andra är uppe och går på egen hand hur tidigt som helst. Man kan aldrig veta hur det kommer bli med ens egen unge. Vi har väl haft tur mer våran. Hittills ;-p

Ska bli intressant att jämföra utveckling när lillsyskonet kommer, om den är snabbare eller långsammare eller likadan.