Det är helt otroligt hur mycket och hur fort små barn faktiskt växer i perioder. Vi har ju haft "problemet" med Linus att alla bodysar som är bra i "kroppen"(från axlar till skrev), har alldeles för långa ärmar. Vilket i och för sig inte är något större problem i sig, det är ju bara att vika upp ärmarna. Men det jag förundras över, är att bodysar som man för endast 2 veckor sedan behövde kavla upp ärmarna på, plötsligt är lagom långa i ärmarna, och nu näst intill för korta i "kroppen". Han har med andra ord skjutit iväg som en svamp.
Det är ju inget man ser bara genom att titta på honom eftersom jag är med honom hela dagarna, 7 dagar i veckan, så det är tur att klädernas passform avslöjar hur stor han faktiskt håller på att bli.
Jag kan i och för sig se det på hur mycket plats han tar upp i vagnen också. Snart sticker väl fötterna ut utanför kanten.

Vi har nästa tid på BVC den 4:e, så det ska bli väldigt intressant att se hur lång han är nu, samt var vikten ligger någonstans. Nu går han ju inte upp lika mycket som tidigare, vilket jag tror har mycket att göra med att han springer runt i sin gåstol så mycket. Han får upp en djävla fart däri och motionerar nog bort ganska mycket av det han lägger på sig.
Nu hoppas jag bara att han ska börja få kläm på det där med att krypa någon gång så han hinner träna på det ett tag. Han är ju 8 månader nu, och han kommer börja på dagis strax efter sin 1-årsdag, och då vore det väldigt skönt(främst för dagispersonalen) om han faktiskt lärt sig gå tills dess.
Det är så synd att han alltid varit så anti att ligga på mage, det har ju liksom hållit hans utveckling tillbaka lite. Han lärde sig vända från rygg till mage först vid 6 månaders ålder, och han har fortfarande inte lärt sig vända tillbaka till rygg. Han har varit nära ett par gånger, men båda de gångerna har ägt rum när han legat på mage i vår säng, och jag tror inte att hans medvetna tanke har varit just att vända tillbaka, det har bara blivit så när han har bökat omkring.

Och jag hamnar ju ständigt i de där tankebanorna som man som mamma inte SKA hamna i, nämligen när man börjar jämföra sin egen unge med andras. Alla ungar är ju så himla olika, och vissa ungar kryper till exempel inte alls, utan börjar resa sig och gå direkt i stället. Medan andra i stället för att krypa, sitter och hoppar fram på rumpan, typ. och så vidare.
Men jag tror det är en ren omöjlighet att INTE jämföra.

Jahapp, där vaknade barnet ur sin, vad jag hade tänkt skulle bli långa, eftermiddagslur. Han sov en halvtimme.
En halvtimme på förmiddagen och en halvtimme på eftermiddagen. Det + 10,5 timmars nattsömn blir 11,5 timme. Han bör sova 14 timmar på ett dygn.
Ååååå vilken rolig kväll det här lär bli. Seriöst, jag är i skrivande stund på väg att få ett regelrätt psykbryt. HUR I HELVETE BÄR MAN SIG ÅÅÅÅÅÅT?!?