Har suttit som på nålar här i vardagsrummet, sedan sambon gick in och lade barnet ganska exakt klockan 20:00.
Inte ett ljud har jag hört. Har de rymt? Satte han silvertejp på ungen?
Nej då, han kom nyss tillbaka här, från det fortfarande knäpptysta sovrummet, UTAN minsta ont i magen. För barnet låg och grejade m sina fötter en stund, för att sedan greja med sin snuttefilt, för att sedan greja med sitt mjukislamm, för att sedan somna. Tyst. Utan ett pip.
Heureka!

Fast man ska ju inte ropa hej förrän Fan är i båten, eller hur nu ordspråket lyder(jag är kass på ordspråk). För det blir ju aldrig som man tänkt sig(sade flickan som blödde näsblod). Plötsligt börjar det väl ylas därinne. Men den stunden den sorgen. Just nu jublar vi högt inombords(för nåde oss om vi VÄCKER ungen nu) båda två, för barnet somnade ju faktiskt helt lugnt utan minsta lilla protest.
Den stora frågan är ju nu hur det kommer gå för Mig sedan när jag byter av sambon. För när mamma står där och sjunger och vyssjar kan det ju i regel gå värre, för mamma har ju de allsmäktiga tröstande tuttarna som är sååå himla bra när man är trött, rädd och ledsen.
Men förhoppningsvis ska han inte känna sig varken rädd eller ledsen, utan bara trött. Och är han bara trött ska förhoppningsvis napp, handpåläggning och lite "Trollmor" göra susen, som det gjorde föregående natt.

Då kan det bli svårare i Morgon kväll, då sambon jobbar och nattningen ligger helt och hållet på Mig... det lär bli en upplevelse. Men förhoppningsvis har de här 2 nätterna med sambon lagt en tillräckligt bra grund för att det inte ska gå fullständigt åt helvete för min del. Man kan ju alltid hoppas i alla fall.
Men inatt får jag nog se till att pumpa lite vid tillfälle, för så stenhårt och knöligt som ena bröstet var i morse var tamejtusan inte trevligt. Och jag vill inte riskera att mjölkproduktionen avtar när han inte snuttar på nätterna, för han ammas trots allt fortfarande och kommer så göras tills det börjar närma sig jobbdags för mig. Vilket kan bli redan i juni om allt går vägen med semesterschemat på jobbet.
Om inte ungen självmant plösligt slutat snutta innan dess förstås. Börjar han bara äta lite riktig mat igen så är det ju ingen fara med amningen, men just nu lever han i stort sett på gröt och fruktpuré utöver amningen. Lite välling går i ibland också, men inte så mycket som vi skulle önska. Men men, det ger sig förhoppningsvis med tiden, jag vet bara att jag inte tänker försöka truga på honom mat om han inte vill, det riskerar bara för att bädda för en matkrånglande unge som aldrig vill äta ordentligt.

Nu har han strax sovit 30 minuter. Törs vi hoppas på en hel timme innan uppvak? Nä, förhoppningar är dömda att grusas.