Efter att hela dagen igår gått runt i ett töcken av trötthet, uppgivenhet, ledsamhet och osäkerhet, fick jag vid barnets läggning plötsligt en våg av djävlaranamma över mig. "-Nej nu djävlar ska jag inte ge efter för trötthet och svaga nerver, nu skall här fixas ordentliga nätter!"
Jag liksom bara bestämde mig.
I efterhand önskar jag att jag hållit barnet vaket längre, tills han var riktigt riktigt trött, för läggningen tog tid. Lång tid. Nästan en hel timme. Men jag hade bestämt mig, jag skulle inte ge med mig. Ungen skulle somna, och han skulle göra det UTAN napp(dock hade jag nappen tillgänglig i värsta fall).

När han till slut somnade, sov han 3h och 25 minuter. Så länge har han inte sovit på flera veckor.
Därefter följde ett par mindre sovstunder på 12, respektive 18 minuter. Och efter det sov han 1h och 38 minuter.
Efter det sov han 2h och 13 minuter, och sedan kom en minilur på 12 minuter.
De följande uppvaken, som kom någon gång efter 05:30, orkade jag inte skriva upp, för då var jag rätt lagom trött, men de varade bara under ett par minuter och han somnade om själv.
De två sista uppvaken skrev jag upp, och det ena var 06:32, och det andra(och sista) var 07:30, då han inte somnade om, utan låg i sängen och smågnydde lite från början, men tystnade, men då var han på gång att vakna för dagen, så ungefär klockan 07:50 gick jag och tog upp honom för dagen.
Och underbart nog blev jag bemött med ett leende när jag kom och sade godmorgon. För så arg som han varit till och från under natten, hade inte gjort mig det minsta förvånad om han bemött mig med blickar som kunde döda. Eller rentav en regelrätt svordom :-p

Jag är, trots många uppvak, nöjd med natten. Framför allt att vi tog oss igenom den utan napp.
Tyvärr är inte nappen ute ur bilden, jag blev "tvungen" att ta till den vid förmiddagsvilan idag. Jag lade honom utan napp, men han var arg, och gav sig inte, och med tanke på hur dagslurarna såg ut igår så ville jag att han skulle somna i vettig tid så att inte resten av dagen kajkar ihop sig helt med tupplur och mat och allt.
Kanske gjorde jag fel, men då får så bli. Ikväll ska jag försöka vara konsekvent och utesluta nappen igen.

Usch, det är ingen pigg mamma som sitter här och skriver idag. Men jag är ändå glad att det där djävlaranammat infann sig igår. Har jag tur kanske barnet(som vaknade nyss efter en lur på lite drygt 45 minuter) sover lite längre i eftermiddag, och är jag smart (och lyckosam) nog, så kanske jag hinner få mig en liten blunder under tiden.
Idag ska vi faktiskt ta oss ur huset för en gång skull. Igår var det ju superväder ute, med strålande sol och 15 plusgrader i skuggan, men då var jag alldels för trött och nedstämd för att orka göra någonting. Jag är egentligen alldeles för trött idag också, men vi ska i alla fall ta oss iväg till mataffären och handla lite, och stoppa lite bensin i bilen.