Vraket ska vara jag, dårå.
Igår kväll skulle jag som bekant sova i gästrummet(barnets blivande rum) för att få en möjlighet att sova så länge och ostört som möjligt i mjukare säng med spikmatta och allt. Jag såg verkligen fram emot det, guuuuud vad skönt det skulle bli.
Jag räknade med att ändock höra barnets uppvak, då jag vaknar bara av att barnet suckar, i stort sett. Men jag skulle få höra det på avstånd, med all rätt och alla möjligheter i världen att bara somna om.
Jag gick och lade mig någon gång strax före 22:30. Kände mig inte överdrivet trött just då, men tyckte ändå det vore vettigt att lägga mig så att jag skulle hinna med att få så mycket sömn som möjligt när jag väl somnade.

Jag lade mig på plats på spikmattan och läste lite i en bok("Somna utan gråt") en stund, i förhoppningen att läsning skulle påskynda processen att somna.
Det gjorde det inte.
Jag bytte ut boken mot att knappra runt på mobilen i stället. Ni vet, lite Facebook, lite bloggar, lite Wordfeud.
Inte heller det hjälpte.
Jag låg och hade nattlig konferens med sambon, som inte heller kunde somna, via Wordfeud. Vi pratade lite om grillen han vill bygga i sommar, sängar från IKEA och annat smått och gott.
Fortfarande ingen sömn.

Nu började jag bli riktigt irriterad. Jag ska ju sova nu! Jag har ju sett fram emot det här hela dagen!
Jag ligger och vänder och vrider på mig, i hopp om att finna den ultimata ställningen som plötsligt bär iväg mig till drömmarnas värld.
Icke.
Jag ger boken en chans till, kanske skulle jag bli trött av den nu?
Icke.
Mera Wordfeud, Facebook och bloggar. Ingen sömn så långt ögat kan nå.

Frustrationen är total. Nu är jag rentav Arg. För ögonen svider, jag gäspar oavbrutet och huvudet börjar kännas som en blyklump, men trots detta KAN jag inte somna. Till och med sambon har ju somnat vid det här laget.
I ren desperation börjar jag fundera på att gå in och väcka sambon och be om en sjudjävla åktur och se om lite endorfiner kan göra bot på problemet. Eller gå upp och ta en Ipren och skölja ner den med några klunkar Jack Daniels i förhoppningen att lyckas droga mig själv till sömns.

Jag somnade till slut i alla fall. Då var klockan någonstans mellan 05:00 - 05:30.
07:43 vaknade barnet. Yee-haw!
Jag masade mig upp i ett töcken och hittade naken sambo böjd över den gapande ungen i spjälsängen, varpå jag rullade upp mörkläggningsgardinen en skvätt, tog barnet och lade mig i sängen och ammade.
Fy FAN vad trött jag var. Och sambon var näst intill lika trött och somnade som en gris igen. Jag hoppades innerligt att barnet skulle somna om där i sängen, men icke sade Nicke, så det var bara att kliva upp.

Barnets sömn då? Jodå. Han vaknade TVÅ gånger innan uppvaket för dagen. TVÅ. 2. Two. Swei, Dos. Deux. Etc etc.
Han sprattlade till någon gång mitt i första sömnsvängen, samt pep till som en mus vid ett annat tillfälle, men somnade båda gångerna om direkt. Förmodligen kunde de inte ens klassas som någon form av uppvak, utan skedde helt och hållet i sömnen. Därför skrev sambon inte heller upp tiderna det skedde.
Barnet somnade 21:08 på kvällen, och vaknade 01:14 första gången, dvs 4h och 6 min sömn. Han somnade igen ca 2 minuter senare.
Andra uppvaket skedde 05:09, alltså 3h och 53 minuter senare, och somnade om efter ca 6 minuter.
07:43 klev vi upp och ammade och morgonmös så ljudlöst som möjligt i sängen för att inte väcka sambon.
Att Jag sovit sammanlagt 2 - 2½h inatt betyder inte att sambon(som somnade ca 02:30) ska behöva kliva upp. Det räcker med En halvdöd förälder :-p

Kanske kan detta kallas för det första bakslaget? Med skillnaden att det inte var barnet som sömnkrånglande, utan i stället mamman :-p


Pigg och glad.