... eller hur det nu är det där utrikiska uttrycket lyder.
Det var ju det där med barnets nattsömn. Den liksom dominerar hjärnkontoret här hemma nu för tiden, då den inte flyter på sådär rosamolningt och fint som varje småbarnsförälder skulle önska. Den här natten var inget undantag, tvärtom var den här natten nog den allra värsta hittills.
Ungen vaknade och gnällde varje timme, ibland flera gånger under samma timme, och detta fortgick heeela natten. Den ömma(och frustrerade, irriterade %&#!?¤"#&!!!!) modern har med andra ord inte sovit många sammanhängande minuter alls.
Barnet Vaknar ju inte, i den bemärkelse att han tittar på mig, för ögonen öppnar han aldrig. Men han ligger och sparkar, drar i sin pyjamas, gnuggar sig i ansiktet, gnäller(ibland gråter/skriker), vänder kroppen från sida till sida och är allmänt sprattlig.
Jag försöker stoppa nappen i munnen på honom, men de gånger gnället hunnit eskalera till gråt och skrik, fungerar inget annat än att stoppa en tutte i munnen på honom. Då lugnar han ner sig, snuttar några gånger och somnar om igen. Men rör man sig inte tillräckligt försiktigt när man ska försöka flytta sig åt sidan efter han somnat, så vaknar han och hela proceduren börjar om från början.

Hade det inte varit för att jag har så ont i ryggen jämt, så hade jag lätt kunnat bita ihop och ha ungen i sängen så länge som han själv skulle vilja, men nu är det tyvärr så illa ställt med min stackars rygg att jag inte pallar att ha honom där. Min rygg var trasig redan innan jag blev gravid, på grund av att jag gjort i stort sett allt fel i jobbet när jag lyft, burit och sprungit i trappor. Och att bli gravid blev ju inte ryggen direkt gladare av. Och att ha en sömnkrånglande unge bredvid sig i sängen som begränsar liggutrymmet blir ryggen Verkligen inte glad av.
Och inatt blev det tamejfan för mycket. Jag blev inte sådär arg inatt som jag brukar kunna känna mig, eftersom jag i stort sett aldrig hann somna om förrän ungen vaknade igen. Men jag kände att det här är inte hållbart. Jag måste få sova, och jag måste få göra det ensam i min säng utan barn.

En bekant, som jag utnämnt till min "mamma-mentor" då hon själv har 3 småbarn, måste ha läst mina tankar inatt. Eller så var det min Facebookstatus om silvertejp och öronproppar som triggade henne. Oavsett så hade hon skickat ett meddelande och i det skrivit att det minsann är dags för mig att läsa boken "Sova hela natten". Ni vet, skriven av hon den där Anna Wahlgren som alla Familjeliv.se:s moralmorsor halvt bedriver hetsjakt mot. Nämner man hennes namn där flockas alla viktigpettror och undrar varför man vill skada sitt barn med den hemska AW:s förskräckliga misshandelsmetoder. 
Som min bekant sade, så har de flesta av dem inte ens läst just den här boken, utan alla är så insnöade på det de hört om 5-minutersmetoden och utgår från att allt annat hon skrivit är minst lika hemskt.
Själv har jag inte läst någon av hennes böcker, och jag är inte den som uttalar mig illa förrän jag själv läst och vet vad saker och ting faktiskt innehåller. Och jag är desperat.

Så mitt i natten låg jag och surfade Adlibris och Bokus och hittade en nedladdningsbar variant som man kan ladda ner till datorn. Skitbra, nu kan jag ju tanka ner den direkt och läsa i helgen så jag får dra igång "Operation: Få barnet att sova själv utan uppvak" så fort som möjligt!
Dessvärre visar det sig att man måste betala med kreditkort, vilket jag kan reta mig något fruktansvärt på. Tänk om man inte har möjlighet att betala med kreditkort? Det har nämligen inte jag. Vill jag köpa måste jag köpa en riktig bok(för 28kr mer än e-versionen + fraktkostnad på det), och vänta tills den kommer i nästa vecka.
Jag lade därför desperat ut en förfrågan på Facebooks Köp/Sälj/Skänkes-grupp och frågade om någon har en till salu, och då fick jag tipset av en tjej från min föräldragrupp att man kan e-låna den på bibblan via deras hemsida. Fan vad smidigt, tänkte jag, och gick nu på morgonen in på hemsidan för att låna. MEN då visar det sig att man måste ha bibliotekskort med en pinkod för att kunna låna online, och för att få det måste jag åka ner till bibblan och hämta ut ett bibliotekskort mot uppvisad legitimation.
Vafan.

Eftersom barnets bilstol sitter i Saaben som sambon tagit till jobbet idag, så blir det inget hämtande av något bibliotekskort idag. Och även om jag hade kunnat hämta det, så hade jag halvt kunnat svära på att det skulle ha blivit trassel med pinkod och grejer så att jag ändå inte kunnat låna den där boken. Med tanke på att inget annat gått min väg, liksom.
Nej, den där boken får helt enkelt väntas med till efter helgen. Sambon sover ändå i gästrummet då han börjar jobba tidigt hela helgen, så barnet och jag har åtminstone dubbelsängen för oss själva, vilket underlättar för ryggen liitegrann.
Och för säkerhets skull tar jag och understryker att Jag skaffar den där boken Efter helgen. Det finns barmhärtiga, jättesnälla samariter där ute(som vi uppskattar jättemycket och tycker jättemycket om) som ibland har en förmåga att snappa upp precis allt jag skriver här i bloggen, och det dyker upp kläder och prylar och annat som nämnts här titt som tätt. Det uppskattas såklart jättemycket, men ibland kan det gå till överdrift. Och hur larvigt det än låter, så har jag lite stolthet som ibland får sig en känga när jag inte hinner skaffa något av det jag tänkt köpa själv, för att samariterna direkt stuckit ut och införskaffat än det ena, än det andra. Nog för att man är lite ekonomiskt begränsad när man går på föräldrapenning, men det är lätt att känna sig lite som ett socialfall ibland, trots att folk bara vill vara snälla och hjälpa till :)

MEN skulle det visa sig att någon av er som läser detta, sitter på en gammal "Sova hela natten" hemma som bara ligger och skräpar, så får ni gärna hojta till. Men gå för guds skull inte ut och köp en, det gör jag själv :)

Och nu är det ju inget som säger att den där boken kommer hjälpa just oss. Men det är värt ett försök, både för min och sambons skull, samt för barnets. och säger min Mentor att jag ska läsa den, då gör jag det ;)