Ja jag har inte haft någon ork att blogga på ett par dagar. Men det går nog ingen nöd på de få som läser, finns ju miljoner bloggar därute att följa, och jag tror knappast att just Min blogg är speciellt högtrafikerad. Eftersom jag inte kör någon betalvariant så kommer den sällan upp på sökmotorerna, så det är nog bara mina Facebook-kontakter som hittat hit, plus ett par till via blogg.se, för där syns jag ju.

Det har inte hänt så himla mycket här hemma i helgen, annat än att vi bytt handtag på köksluckorna. Tänk att något så simpelt kan förändra hela intrycket av ett kök... Innan satt det vanliga "tråkiga" plasthandtag på alla lådor och underskåp + på ETT av överskåpen. På resterande överskaåp satt det trähandtag(?!). Vette tusan vad tidigare husägaren hade för konstig smak. Eller så räckte inte pengarna till likadana handtag till alla skåpen :-p
Nu ser det iaf ut såhär:



Och på torsdag ska det smygbörjas med målningen av köket. I alla fall börja förberedas med att slita bort gammal lös tapet, spacklas och kanske börja smygslipas lite. På fredag börjar det slipas på riktigt, så då ska jag ta med mig barnet iväg någonstans så han slipper få dammlunga. Vet inte riktigt vad vi ska hitta på än, men det kan bli en sväng i Norrtälje, eller hälsa på någon som råkar vara hemma.

Luckhandtagen var för övrigt ett kap. Vi köpte dem begagnade för mindre än halva priset mot inköpspris(hittade dem på en Köp/sälj/skänkes-sida på FB), och det var helt klart värt pengarna. Även väggfärgen är en billigare variant från Rusta som tydligen ska vara riktigt bra trots lågt pris, så den totala kostnaden för rustning av köket(vi ska byta ut kökskaklet, köksbänken och köksluckorna också när ekonomin tillåter) kommer nog bli förhållandevis låg. Framför allt då vi försöker forska i om det går att måla våra köksluckor, så slipper man byta allt vilket kostar 5-siffriga summor.

Igår fyllde min lilla morfar 90 år. En helt klart högakningsvärd ålder. Tyvärr hör han förbaskat dåligt, och har på senare tid även blivit av med synen. Han kan bara skilja på ljus och mörker, men knappt heller det. Och så har han dåliga ben så han kan inte gå ordentligt utan är mest sittande hela dagarna. Och med åldern kommer ju ofta förvirring också, så även i hans fall. Vissa dagar är han riktigt klar och pratglad, medan han andra dagar inte vet var han är och känner sig nedstämd och grinig.
Igår hade han dock en riktigt bra dag, och satt och pratade för fullt. Visserligen mest med sig själv, men ändå. Och han åt tårta och drack kaffe så det stod härliga till.
Dessutom har han på ålderns höst släppt på alla hämningar och rapar rakt ut över fikabordet utan att skämmas, och frågar om man tror att han möjligvis kan släppa lite väder utan att det tar hus i helvete ;)
Sin humor har han i alla fall fortfarande kvar, och det är härligt att se, för humorn har alltid varit en stor del av hans personlighet. Men för hans egen skull hoppas jag nästan att åldern 90 blir den sista han behöver fira, för det kan inte vara roligt att sitta rakt och upp ned dagarna igenom och varken höra eller se någonting. Och man känner sig inte så munter själv när man ser vad man kan ha att vänta när åldern slår till...