Jag skällde ut någon idag. Någon som står mig väldigt nära, som betyder väldigt mycket och som jag bryr mig väldigt mycket om. Och nu mår jag jättedåligt. Och offret för min utskällning mår nog inte heller något vidare. Men det var tyvärr tvunget idag. Jag gjorde det inte för att vara elak, jag gjorde det för att jag blev rädd. 
Och såhär i efterhand är det främst ledsamhet som dominerar, för jag ville inte att den här dagen någonsin skulle behöva komma. Jag har fruktat att den skulle göra det, men jag har hoppats innerligt att den aldrig skulle behöva göra det. Men när mitt barn blir inkopplat i det hela måste jag säga ifrån, och idag var en sådan dag.

Det som skulle bli ett trevligt besök slutade med infekterad luft. Offret för min utskällning lämnade rummet, vilket jag har full förståelse för, det är inte lätt att veta hur man ska hantera och ställa sig till en utskällning från någon som aldrig betett sig så tidigare, man blir ganska ställd. Man kunde riktigt se förvåningen och chocken i ansiktet när jag slängt ur mig det jag ville. Det var hemskt att se. Jag avskyr att skälla på folk, jag har det liksom inte i mig.
Men just idag blev jag rädd, lite arg och besviken. Och framför allt ledsen. Ledsen för att jag är väldigt rädd om den här personen, men personen i fråga är inte rädd om sig själv.

Jag mår som sagt riktigt uselt nu, främst för att jag inte vet hur det kommer bli nästa gång vi träffas. Kommer personen vilja träffa mig efter idag? Kommer det bli spänt? Är personen arg på mig? Jag hoppas inte det. Ledsen har jag full förståelse för, det hade jag också blivit. Och jag hoppas innerligt att vi kan ta oss igenom detta och att allt kan få bli som vanligt.
Dock var jag tvungen att säga ifrån idag, på gott och ont, och jag hoppas personen i fråga förstår det, och förstår varför. Det är för att jag bryr mig.

Förlåt mig, för att jag blev arg och skällde, i stället för att lugnt och koncist samtala om det i stället . Och förlåt mig för att jag åkte utan att säga hej då, det ångrar jag. Men just då var känslorna i kroppen lite för upprörda. Säkerligen för Dig också.
Jag älskar dig. Tro aldrig något annat.