collinus

Ja, jag talar om mig själv. OCH min son.

Idag somnade han Ännu snabbare, Och tidigare, än igår. Han hann somna vid kvällstuttandet i soffan så jag fick "skaka liv" i den stackars ungen för att undvika att lägga sovande barn i sin säng. Men han var väl i stort sett sovande ändå när jag lade ner honom i sängen. Stackars unge. Han var borta direkt när han nuddade sina lakan, och somnade till och med utan sin älskade napp. Så snart börjar det väl ylas där inifrån i sedvanlig ordning.

Den här dagen har med andra ord Också varit lång för barnet. Han sov visserligen ca 1h & 45 min under sin dagvila, men så klev han upp 06:15 i morse också, efter en natt av ideliga uppvak. Varje gång jag själv var på vippen att Äntligen somna in, så vaknade i stället barnet. Så höll det på i 2-3 timmar tills sambon kom hem från sitt jobb mitt i natten och tog över.

Vid 2-tiden då den stackars sambon kämpade för kung och fosterland med att få barnet(som låg med vidöppna ögon och pekade på allt) att somna om, dock utan resultat, gav han till slut upp och tog med barnet in till vår säng. Där fortsatte han försöka söva om barnet utan att jag skulle vakna, men se den gubben gick inte. Jag vaknade av en liten fot i ryggen och det var bara att vända på sig och hala fram den allsmäktiga tutten så att vi alla skulle få sova.

 

Vaknar ungen lika tidigt även i morgon kommer han få vila förmiddag. Igen. Trots att vi ville vänja honom vid 1 vila inför dagis. För varken han eller jag pallar med de här långa dagarna. När han blir trött blir han extra "klängig"(japp, nu låter man säkerligen som en riktigt usel morsa som talar om sitt barn på det viset, men han Är klängig och låter mig inte vara ifred att göra något ens under en sekund) och ska ha mig med överallt, hela tiden. Han kräver konstant aktivering för att inte bli gnällig, och allt sker verkligen på Hans villkor hela tiden.

Hörs det att jag är trött och grinig? ;-p

Jag skulle ha lagat middag tillika matlåda till sambon idag, men inte heller det har jag fått något utrymme för. Försöker jag sätta barnet ifrån mig får jag preppa med massa attiraljer han kan pilla med en stund, men det tar inte många minuter innan gnället tar vid. Och att vi just nu håller på att försöka sälja Peggy, gör inte saken lättare. Det kom en intressent idag och ville titta och provköra bilen, och då plockades bilstolen ur, som man inte sätter tillbaka i en handvändning direkt. Och ska det komma fler och provköra så känns det bara tradigt att plocka i - och ur den där bilstolen hela tiden, så den får stå i förrådet så länge. Vilket gör att jag blir strandsatt hemma. Och skulle vi få bilen såld så kommer jag ju stå utan bil tills vi hittat en ersättare, vilket innebär att jag blir strandad ytterligare ett tag, och det kommer bli förbannat jobbigt nu när barnet fungerar som han gör.

Åker man iväg och hittar på saker och aktiverar på bortaplan ibland står jag ut, men att behöva gå hemma hela dagarna... näe, det är f-n inte kul.

 

Shit vilket gnälltroll jag låter som. Men som sagt, jag är trött. Jag är så trött att jag efter enbart 4 dagars semester redan hunnit ledsna på att vara "ledig". Det skulle vara rent ut sagt Skönt att börja jobba igen. Nog för att det är skit på jobbet nu för tiden, men där slipper jag den där blandningen av fysisk och psykisk utmattning som det så lätt blir när jag går ensam hemma med barnet. Och det känns så förbaskat trist att det ska kännas så när man egentligen har världens sötaste unge.

Men det är väl normalt, skulle jag tro. Jag är knappast ensam. Det är ju miljoner andra föräldrar därute som har det 10 resor värre än jag har det, alla gånger. Men själv har jag inget annat att jämföra med som är självupplevt, så det här är ju jobbigt för Mig. Och det är säkerligen riktigt skönt för andra som har det värre att läsa sådant här och gotta sig lite åt att även andra har det bökigt och jobbigt med sina små. Och det bjuder jag så gärna på, det förtjänar dessa andra syackars föräldrar med råge. Och jag lider med dem.