collinus

Jag utsatte barnet för en sådan idag. Inte avsiktigt, förstås, det var en ren olyckshändelse.

Vi hade just kommit ut ur ICA-butiken där vi handlat lite nödvändigheter(och mindre nödvändiga attiraljer såsom lyxbiskvier till mig som redan är slut). Jag hade parkerat kundvagnen med barn i framför motorhuven på Peggy när jag skulle lasta in matkassarna i bilen. I bakluckan låg sittvagnen och tog upp all plats, så jag var tvungen att fälla undan ryggstödet på förarsätet för att få in kassarna i baksätet. Vad jag inte tänkte på var att det där ryggstödet far fram ganska fort när man drar i spaken, så ryggstödshelvetet formligen "kastade sig" framåt, rakt mot ratten, och lyckades träffa mitt på tutan. Jodå, Peggy är en sådan där bil som tutan fungerar på även när bilen är avstängd(på gott och ont).

Innan min amningshormonssega hjärna hann koppla att det var Min bil som lät, och att det var ryggstödet som orsakade det hela, så hann ju bilen stå där och tuta det stackars barnet rakt i ansiktet, i stort sett, under flertalet sekunder. Och den stackars ungen blev ju skräckslagen och började vråla för kung och fosterland. Min stackars lilla bebis... han ville inte alls sättas i sin bilstol i den hemska läskiga bilen efteråt. Jag fick avleda hans reaktion med russin och Ekorrn satt i granen. Jag hoppas för mitt liv att jag inte förstört Peggy för honom nu, att han kommer bli ledsen varje gång vi ska ut och åka. Men jag tror inte det. Jag tror trots allt inte att han kopplade att det var just Vår bil som lät. Han blev nog bara överraskad(och skrämd) av att det var Något som lät väldigt högt och några sekunder för länge. Men jag tyckte sååå synd om honom.

 

Barnet ligger för övrigt och sover som en gris. Han somnade så fort huvudet nuddade kudden, i stort sett. Vilket inte är så konstigt då han inte sovit mer än 1 timme på hela dagen. Han ville inte alls sövas om när han vaknade, och när jag senare på eftermiddagen försökte få honom att i alla fall Vila lite med mig i min säng, så var han inte alls med på noterna utan bökade bara omkring och hade bus för sig. Det har med andra ord varit en lång dag för barnet, och det visade sig med råge med hans snabba insomnande.

Idag har vi i övrigt badat lite i plaskpoolen på tomten, och promenerat lite längs gatan utanför innan det var dags för gröt och pyjamas. Väl ute på promenaden träffade vi på grannen(då det var hans tomt barnet bestämt sig för att traska in på), och det tog inte många sekunder innan barnet skulle börja gå fram och tillbaka mellan mig och grannen och gångöva :-p

Sedan skulle barnet upp på grannens trapp, vilket resulterade i att det blev ytterligare promenad rakt in i grannens hus med ett par varv i hans vardagsrum, en rask tripp genom köket och rakt ut på deras terrass. Linus är inte blyg inte, har han bestämt sig för att han ska gå någonstans då är det bara att hänga på. Tack och lov är grannarna väldigt snälla och trevliga och tycker bara det är roligt med barnbesök.

Men när barnet fick sikte på sjön nedanför och tyckte att han ville gå ner dit, visade sig den dåliga vilan och faktiska tröttheten i förbannad unge som blev jättearg när mamma löft upp honom och gick åt motsatta hållet i stället för att gå till sjön. Då bestämde jag mig för att det var dags att äta gröt och gå och sova, trots att klockan inte var mer än 18:30(Linus äter sin gröt runt 19:30 i vanliga fall).

Gröten var väl uppäten strax efter 19:00, sedan blev det pyjamas och tandborstning och lite snabbt tuttande i soffan. Ena sekunden ville barnet inte alls tutta utan bara klättra runt i soffan(hans "grej" för tillfället är att klättra upp mot armstödet på soffan och häva sig över kanten), andra sekunden hade han halvt somnat i famnen på mig. Unge.

Han somnade som sagt så fort huvudet lagts på kudden, och jag hoppas han inte ska upp typ 06:00 eller något i morgon bara för det. Vi har varit bortskämda med sovmorgon till 8:30-09:30 senaste veckorna så jag lär bli en vandrande vålnad om jag måste kliva upp tidigare än så :-p