collinus

Det har hänt mycket i barnets utveckling sista tiden. Inte nog med att han hunnit fylla 1 år, han har straxt före även lärt sig krypa. Tänk att det kom till slut! Vi trodde han skulle hoppa över krypandet helt och ställa sig upp och gå i stället, då han sedan en dryg månad tillbaka börjat knata runt, hållandes oss i händerna. Han går även helt själv mellan mig och sin pappa på golvet några steg, men så fort han närmar sig någon av oss så i stort sett Kastar han sig framåt då han vet att vi fångar honom. Men det är nog inte långt kvar tills han börjar släppa taget om våra händer. Vi väntar bara på att han ska börja släppa den ena handen och ha den andra fri, men dit har han inte nått ännu.

Men krypet har som sagt tagit fart sedan en dryg vecka tillbaka, med små framsteg varje dag. Han kryper inte med någon jättefart, men han kryper och det ser fint ut, så nu är vi mäkta stolta. Hans nyinjlärda upptäckt har även inneburit att Jag faktiskt kan få några fria sekunder att göra saker ibland. Jojo. Jag hinner gå på toa ibland, och ibland hinner jag till och med laga mat. Eller i alla fall hacka klart en lök, innan han sitter och sliter mig i byxbenen :-p När krypet väl börjar öka lite i tempo och han orkar krypa längre stunder kommer det nog vara Jag som kutar efter Honom för att förhindra all djävulskap han lär försöka ställa till med ;-)