collinus

Av min semester, alltså. Den spenderades som bekant på Skansen med goda vänner, och vi hade det såå mysigt, trots värme och i omgångar kinkiga barn. Dessvärre utvecklade sambon migrän nu framåt kvällen, och ligger nerbäddad i sovrummet och sover. Även barnet har somnat för kvällen, vilket var ganska väntat då det där med dagvila blev lite sisådär idag. Han sov väl en 15-20 min i bilen på väg in till stan, och ytterligare 20-30 minuter mot slutet av Skansenvistelsen, och det var allt på hela dagen. Han hade liksom inte tid att sova bland alla nya intryck, men han hade roligt i alla fall, och det är huvudsaken.

 

I morgon återgår jag som sagt till den trista vardagen på jobbet, och på tisdag börjar barnet skolas in på dagis(inskolningen tar hans pappa hand om). Fatta, vår lilla bebis ska börja på dagis!

I en perfekt värld hade han fått vara hemma 1/2-1 år till, men ekonomin tillåter tyvärr inte det, utan det blir tidigt inträde på dagis. Tack och lov tycks det inte vara långt kvar tills han går på egen hand, det kan handla om antingen dagar eller ett par veckor, skulle jag tro. Han fegar och vill fortfarande hålla i oss med båda händerna när han går, men han kan egentligen gå själv bara han inte har så bråttom(vilket han får när vi låter honom gå själv mellan oss. När han närmar sig någon av oss börjar han halvt springa och kastar sig mot oss, samtidigt som han garvar).

 

Jag är väldigt nyfiken hur på inskolningen kommer gå. Första veckan ska pappa vara med på dagis, men andra veckan ska han vara där själv(men pappa ska vara hemma och kunna komma till undsättning snabbt om dagis ringer). Med tanke på hur bra det fungerar när barnet är ensam hos sin farmor och farfar, så tror jag det kommer finfint på dagis. Linus må vara en mammagris, men man kan lämna honom hos mor - och farföräldrar några timmar utan problem. Han leker och äter och sover jättefint borta, så det ska nog gå finemang. Frågan är bara hur han kommer reagera när Jag väl lämnar på dagis för första gången och går därifrån utan honom. Det Kan bli tårar(men nej, inte från mamman, jag är inte så hönsig av mig). Den som lever får se!

 

Ni får ursäkta den dåliga uppdateringen här hemma, men jag har prioriterat familjemys och semester framför bloggandet sista tiden. Kändes som det var på tiden :-p