Eftersom grötätningen mest liknar grötratning för tillfället, så gjorde jag mig inte ens besväret att blanda någon gröt till barnet i morse(läs:förmiddags. Här sover vi till 9). Som min käre far så fint uttryckte det på Facebook tidigare idag: "- Prova själv gröt morgon och kväll och se hur länge du står ut"
Men vad ger man då till ett barn som bara tuggar på, samt pratar i, nappflaska och pipmugg i stället för att suga i sig innehållet? Jo, man ger sig på det första försöket med smörgås.

Sagt och gjort, medan barnet låg i vardsgrummet och lekte på sin filt, stod den ömma modern och bredde lite smör på en skiva formfranska, skar bort kanterna, och delade upp smörgåsen i små bitar. Sedan hämtades barnet som sattes i sin matstol med uppkavlade ärmar och haklapp. Nu kör vi!


Vad ÄR detta?


Tja... man kanske skulle testa att pilla lite på en...kanske...


Den här ska alltså in i munnen säger du?


Okej! Ett två tre, på det fjärde ska det ske...


...på det sjätte smäller det!


Mamma det fastnar på tungan!


Uuuäääk, kan...inte...andas... Måste...kräkas....


Vad har du lurat i mig ditt as??! (3 sekunder senare kom kräkset)


Okej, jag tycks ha överlevt


Du ska få fan för det här...


Stackars unge. Jag förstår honom, det kan inte vara lätt att vara 6 månader gammal och äta macka utan att ens ha hunnit få en enda tand. Men någon gång ska ju vara den första. Och tilläggas bör att han trots sin första mindre positiva upplevelse ändå stoppade in ett par bitar till i munnen(med samma resultat, dock utan kräks).
Om han bara kunde greppa/lära sig sambandet med att försöka hosta när något hamnar lite för långt bak i munnen skulle allt intag av fastare föda gå så mycket smidigare. Men är man en liten bebis så tar väl sådant där tid.
Under tiden får den ömma modern tappert se sitt barn börja hulka, spänna sig i hela kroppen, inte andas på typ 3 minuter för att till slut kräkas och se helt färdig ut.

Efter detta blev det fruktpuré till frukost bara för att han skulle få i sig något. För fruktpuré går ALLTID ner. Om han bara fick skulle han nog kunna leva på det helt och hållet.
Och den envisa mamman gjorde, fast hon redan innan visste att innehållet inte skulle minska, en liten skvätt välling i flaskan och erbjöd. Som vanligt tuggades och pratades det bara när flasknappen hamnade i munnen. Men jag ger mig inte, det sägs ju att trägen vinner. Kanske inte just det HÄR året bara :-p