Trötta familjen
Kategori: Allmänt
Igår började Linus på dagis/förskola/pedagogikintitut/whatever på "riktigt", efter 2 veckors inskolning. Det har gått som en dans, han är en riktig solstråle på dagis och charmar sina fröknar/pedagoger/utbildare/whatever som en riktig liten Don Juan(senast i morse när jag bad om en hejdå-puss, skulle han genast ge sin ena fröken en också).
Att lämna på morgnarna går utan minsta problem, han vill genast börja leka så fort han lämnar vår famn.
Det som kanske inte funkar så himla bra är det där med sömnen. Han är ett vrak på eftermiddagarna när hans pappa hämtar honom, och han hålls vaken på ren vilja.
Han skulle behöva sova 2 ggr/dag, men på dagis sover de bara 1 gång, och idag hade han och ett par andra barn fått äta lunch lite tidigare än de andra då de blivit trötta väldigt fort, och då blev ju även vilan tidigarelagd, så Linus somnade straxt efter 19 idag(han brukar läggas strax för 20 i vanliga fall).
Kontentan av detta är att jag knappt träffar Linus om dagarna, framför allt inte den här veckan då jag jobbar eftermiddag och är hemma först närmare 20:00. Och den här veckan spenderar Linus 8 timmar om dagen på dagis. Det känns inte okej, han är trots allt bara 1 år gammal. Även om han tycks trivas och det fungerar finfint på dagis så skjuter det dåliga samvetet in. Nästa vecka skulle han ha behövt vara på dagis 10 timmar varje dag om det inte vore för att jag sja försöka byta från morgonschema till eftermiddagsschema.
Problemet är väl kanske egentligen inte att han får spendera mycket tid på dagis, utan problemet är att han får så lite tid med sina föräldrar, framför allt med mig. Den här veckan träffar jag honom på morgonen då det är jag som kliver upp och går till dagis med honom, men då han är så trött på kvällarna så är han redan lagd och sover när jag kommer hem. Jag träffar honom alltså knappa 2h/dag. 2 timmars tid per dag med sin mamma, vad är det för tillvaro för en liten bebis? För han är faktiskt en bebis fortfarande.
I morgon ska jag ta reda på utsikterna för att gå ner i arbetstid, vad det skulle innebära rent enonomiskt. Skulle jag kunna gå ner och jobba 75% så kommer jag hoppa på det direkt, för Linus förtjänar bannemej mer tid med sin mamma,
