collinus

Åh vad jag har längtat efter en vecka som denna, då jag får lämna barnet på dagis(om än rätt tidigt på morgonen) och sedan får komma hem och äta middag tillsammans med barnet och sambon och familjemysa tills det är dags för barnet att sova. Önskar att alla veckor kunde få vara så.

Jag sörjer lite att jag oavsett vilken tid jag än slutar på eftermiddagen/kvällen, så hinner jag aldrig hämta barnet på dagis. Jag vill få uppleva det där som sambon får när han hämtar en sprudlande glad unge som är glad att se sin pappa. Men tids nog får jag nog en chans jag också. Jag får det garanterat i oktober i alla fall när dagis stänger tidigt en fredag och jag ska kompa från jobbet för att hämta barnet. Jag ser verkligen fram emot det.

 

Idag hade jag turen att komma ifrån jobbet lite tidigare än jag egentligen slutar och kom hem precis lagom till middagen var klar. Barnet satt i sin stol och åt och var på superhumör. Det märks verkligen skillnad på honom när han får träffa mig innan läggdags. Ska bli intressant att se hur nätterna blir den här veckan.

Veckorna när jag jobbat sent och kommit hem efter barnet somnat, har barnet vaknat mitt i natten(allt mellan 23 - 01) och krävt att få komma upp till mig och in i vår säng. Och det har jag unnat honom utan att tveka då det är ganska mycket för en ettåring att plötsligt vara på dagis flera timmar om dagen och dessutom bara träffa sin mamma någon timme på morgonen före dagis. Det är inte schysst mot en så liten kille, och med tanke på vilken mammagris han är så har jag full förståelse att han behöver den tryggheten om nätterna. Att min rygg börjar bli grinig igen av trång samsovning med unge i tutten halva natten är något jag helt enkelt får ta. Det är bara att bita ihop. Förhoppningsvis skall detta inte pågå i all evighet. Förhoppningsvis(OJ vad jag hoppas) ska han snart börja sova fler timmar i sin egen säng igen och bara komma över till oss de sista 2-3 timmarna innan uppvak som förut.

Och ja, helst hade jag sett att han sov i sin säng heeela natten, men jag är för kär i min egen nattsömn för att orka försöka "vänja av" honom från att komma över till oss och tutta och somna om. Men en vacker dag Måste jag ta tag i det, för jag vill inte att han ska tutta i all evighet.

 

Nu ska jag däremot ta bort handduken från mitt nybadade hår och krypa upp i soffan hos sambon och mysa, för det är viktigare än alla bloggar i världen.

 

Puss på er!