- collinus

Ja jag förmodar att en och annan tycker att det uppdateras alldeles för dåligt härinne. Jag beklagar detta och skulle gärna se till att det blev ändring på det, men vet ni vad? Jag orkar inte.

Sedan vi båda började jobba heltid igen(och sambon dessutom bytt jobb) så har all vår energi lagts på dels våra jobb, samt att se till att barnets dagar på dagis/förskola/vadfanfolknutyckerattmanfår/ska/börkalladet ska bli så korta som möjligt. För detta har vi fått enormt mycket hjälp av barnets farmor som helt på eget bevåg erbjudit sig att hämta barnet på dagis vissa dagar när hon haft tid. Hon har till och med kommit hit ett par gånger på MORGONEN och varit hemma med barnet från det att jag själv åkt till jobbet, tills hon själv måste åka till sitt eget jobb, och har då lämnat barnet på dagis lagom till lunch. Underbara människa! Hur hon orkar vette fåglarna, men det har varit väldigt tacksamt.

Nu måste tyvärr farmor gå upp och jobba heltid igen så nu får barnet börja vänja sig vid långa dagar på riktigt. Dock har jag nu på riktigt valt att gå ner i tid, så från och med 3:e september kommer jag jobba 80%. Detta kommer tyvärr inte göra någon jätteskillnad för barnets timmar på dagis, men vi minskar i alla fall timmarna från att vissa veckor innan varit tvugna att ha honom på dagis uppåt 10-11 timmar/dag, nu minskat ner det till 8-9 timmar.

Stackars unge. Fast egentligen är det väl kanske inte jättesynd om honom då han har jätteroligt på dagis och är en såpass lätt unge att ha att göra med(peppar peppar). Det är väl det egna föräldra-samvetet som får sig en törn.

Dock kommer min minskade arbetstid innebära att vi kan lämna barnet någon timme senare på morgonen, samt att jag under 2 veckor av ett 3-veckorsschema kommer komma hem nästan samtidigt som sambon, och att vi då får umgås alla 3. Det är bara min senvecka som jag kommer hem efter att barnet lagts för kvällen, men den veckan kommer jag inte börja jobba förrän 12 på förmiddagen, så barnet behöver inte lämnas på dagis förrän straxt före lunch, och det känns bra i alla fall.

Helgerna vigs numer helhjärtat till familjemys, och det är halvt motvilligt som vi senast igår lämnade barnet hos farmor och farfar några timmar för att åka och storhandla. Men storhandling utförs helst utan barn, då han ruttnar på att åka kundvagn till slut. Dessutom fick sambon och jag lite egentid med varandra och fick äta lunch på tu man hand, vilket var väldigt mysigt trots att lunchen intogs på McDonald's :-p

Men som sagt, med tanke på hur lite mammatid det stackars barnet haft sedan jag började jobba, så stannar vi helst hemma på helgerna och umgås så mycket som möjligt. Det tar nästan emot lite när det dyker upp fikainbjudningar & dylikt som innebär att vi/jag måste koncentrera mig/oss på något annat än Linus. Men förhoppningsvis ska det ändras lite när jag gått ner i tid och vi får liite mer tid tillsammans före och/eller efter jobb/dagis.

Så om vi mot förmodan tackar nej till vissa saker närmsta tiden så beror det Inte på att vi inte vill träffas och umgås med familj/vänner, utan det beror enbart på att vi för stunden sätter Linus egentid med sin mamma och pappa främst :)