collinus

Tristessen är ett faktum.

Jag sitter på jobbet, det är 1 timme kvar tills jag ska öppna Postcenter för eftermiddagen, och dryga 2 timmar tills eftermiddagsbilen kommer med post att sortera. Jag och min "sällskapsdam" Hampus sitter och kollar OS och surfar på våra mobiler och kunde nog inte ha det så mycket tråkigare än vi har just nu.

Egentligen borde vi njuta, för vad jag har förstått så är det här första och enda veckan det har varit såhär lugnt på jobbet. Än så länge(peppar peppar, ta i trä) har ingen varit sjuk under veckan, utan vi är fulltaliga. Och det har varit jättelite post varje dag, så vi har kommit ut på våra rundor tidigt, varit tillbaka tidigt, och de som inte jobbat eftermiddag har kunnat smita hem långt före sina schemalagda sluttider för en gångs skull. Lite återblick i hur det en gång var att jobba på Posten när den var som bäst, i alla fall ur en arbetstagares synvinkel.

 

Men trots att vi borde njuta, så är det faktiskt ganska värdelöst att bara sitta och vänta på att tiden ska gå. För det är det vi gör, vi sitter och tittar på klockan, och då går den nästan bara ännu mer sakta.

Jag vill hem till mina fina pojkar därhemma. Fråga hur det gick på dagis(2:a inskolningsdagen idag), kramas och mysa. Nu kommer jag hem strax före 19:00 och hinner i stort sett hem för att se barnet matas med gröt för att sedan läggas för kvällen. Det suger. Och då har jag "sommartider" på jobbet nu. Nästa gång jag har eftermiddagsvecka på jobbet, har tiderna återgått till det normala, och då kommer jag vara hemma först vid 20:00. Ännu mer "sugigt".

Nästa vecka jobbar jag i alla fall "tidigt" och kommer vara hemma runt 16:40, så då får vi i alla fall äta middag tillsammans alla tre, och leka ett par timmar innan barnet ska nattas. Jag längtar dit. Får så dåligt samvete när jag är borta så mycket från min mammiga lilla bebis. Igår blev han helt förstörd när hans pappa tog in honom i vardagsrummet för "grötning" så att jag skulle få äta middag i lugn och ro när jag kom hem. Det riktigt skar i mammahjärtat. Så idag skjuter jag på middagsätandet tills barnet lagts för kvällen, så han får så mycket mammatid som möjligt innan han ska sova. Man får offra lite hunger ibland.

 

Jahapp, 40 minuter kvar tills jag ska öppna luckan nu då. Yay.