Barnet kaskadspydde mitt i kvällsgröten... ingen kräkreflex_pga_mat_för_långt_bak_på_tungan_spya, utan nu kom både middag och nyss uppäten gröt upp. Kanske lunchen också. Hela barnet, gåstolen och gåstolsbrickan var full med kräks. Och så kom det förmodligen en och annan fläck på golvet också, det hann jag inte se då jag bar in barnet i skötrummet och bytte till pyjamas medan sambon torkade kräks.

Nu är frågan om det är magsjuka på G, eller om det bara är en engångsgrej? Han var ovanligt gnällig i matstolen hemma hos farmor och farfar under påskmiddagen. Redan när han sattes i stolen började han kinka, och det är inte likt honom. Trots detta fick jag i honom maten jag värmt upp + frukpuré. Och så fick han smaka lite av varje från påskbordet också, fast i minimala klickar på fingret förstås. Så kanske reagerade han illa på något han fick smaka, men jag tror ändå inte det.
Resterande tid hos farmor och farfar var han trots allt på bra humör och rullade runt i soffan och verkade allmänt tillfreds, om än på gång att bli rätt trött. Och även före - och efter spyan hemma var han som vanligt, så vi får väl helt enkelt avvakta och se hur natten fortskrider, samt hur han mår i morgon.
I morgon ska vi ju till mormor och morfar på påsklunch, så nu är man lite i valet och kvalet över om man ska åka eller inte. För även om han verkar må bra innan det är dags att åka, så betyder ju inte det att han Inte kan bära på konstigheter, och man vill ju inte smitta ner mormor, morfar och morbror med familj. Det får bli morgondagens huvudvärk, nu börjar jag med att se hur natten blir. Nattningen gick i alla fall som en dans, han gav inte ifrån sig ett pip, utan joxade runt i vanlig ordning, för att sedan somna.

Förmodligen kan han ha plockat på sig något konstigt när vi var på Kyrkis. Han tuggade ju på ett par bilar där, och vad ungen/ungarna som haft dem i munnen före Linus kan ha burit på för spännande vet man ju inte. Det är nackdelen med Öpnna förskolan & dylikt, man får så lätt med sig sjukdomar hem. Jag törs inte tänka på hur många VAB-svängar man kommer vara med om när barnet väl börjar på dagis sedan.
Det farliga när sådant här händer är att man börjar sitta och känna efter hur man själv mår. Mår jag inte lite konstigt ändå? Knorrade det inte konstigt i magen? Är jag varm? Hypokondrikern vaknar liksom till liv, framför allt när det kommer till tankar om magsjuka, för det vore så himla jobbigt om det är just något sådant på gång, för då lär både jag och sambon åka på det också. Och då gäller det att hålla alla tummar och tår för att vi INTE blir sjuka samtidigt, för då kommer det bli kaos här hemma :-p

Nä, Peppar Peppar och Ta i Trä, måtte vi klara oss allihop.


Lyckan över att fånga katten