Själva läggningen i nya rummet började bra. Det vill säga, han lades utan pip och låg och grejade med sitt som vanligt. Tyvärr kom det protest till slut, som dock var över relativt snabbt, varpå han somnade. För att vakna efter bara några minuter och protestera igen. Samma visa som innan, somnade om efter ett par minuters protest. Sedan sov han knappa 2 timmar innan ylet började, varpå han återigen hamnade i min säng. Klockan 22:00. Suck.

Natten har efter det sett ut som de två tidigare nätterna. Eller snarare som nätterna såg ut för över en månad sedan, innan barnet började läggas i egen säng. Han vaknar minst en gång i timmen och gnäller, och det enda som får tyst på honom är tutte i munnen. Och min rygg är givetvis förbannad.
Och ju längre natten led, desto mer frekventa blev gnällen, och han släppte själv bröstet, för att genast börja gnälla igen. Det var liksom som att bröstet inte räckte.
Vette f-n om det fortfarande är tänderna som är jobbiga eller om han börjat falla åter i gamla vanor efter att han fått komma över till sängen. Tvivlar på min egen förmåga att läsa av hans gnäll, och uppgivenheten är här och huserar igen.
Hur beter sig alla andras barn när de får tänder? Vill de också bara ha tutte i munnen? Eller sover de sig igenom nätterna i sina egna sängar trots "tandvärk"? Är det bara Linus som beter sig såhär?

Och själv har jag ju knappt fått sova inatt, vilket satte sig på humöret direkt. Varje gång ungen började gnälla under natten var min frustration bara större och större, och orden Ungdjävel, Satunge och HelvetesDjävlaSkitBarnSnartLåserJagInDigIFörrådetDärDuInteHörs rörde sig frekvent i huvudet på mig. Jo, faktiskt, hur hemskt det än låter. När man är sådär trött och uppgiven bildas en inre ilska vare sig man vill eller inte, och då kommer alla svordomar och andra hemskheter fram och bubblar i tankarna. Sådana där svordomar som jag tror man Behöver för att inte få ett tvättäkta psykbryt.

Dagens projekt är att minska ekot i barnets rum, samt hitta en bättre plats för "nattlampan", då det blev lite för ljust därinne inatt. Barnets väggar är ju beiga, medan väggarna i vårt sovrum är mörklila, så ljusskillnaden med tänd sänglampa blev ganska markant. Men det var så svårt att avgöra det igår kväll då det fortfarande var så ljust ute när barnet skulle läggas. För trots mörkläggningsgardin så kommer det ändå in små ljusglipor vid sidan av gardinen, samt ljuset från hallen(trots att inga lampor är tända där) genom dörrspringan. Men när det väl var mörkt i huset såg man att det var mycket ljusare än barnet är van vid om natten, så det ska åtgärdas idag.
Och ljudet när han skriker låter ju helt annorlunda då det ekar mer i hans rum, så vi måste få upp något på väggarna, samt klippa till hans bilmatta och lägga in så det finns något som fångar upp ljuden lite bättre. Det låter nog lite läskigt i hans öron när han gnäller och det låter helt annorlunda mot vad han är van vid, trots att det finns gardinkappa och en provisorisk liten matta som jag in där just för ljuduppfångets skull.

Usch, jag är inte ett dugg laddad för kvällen som kommer. Jag rentav fasar för den, för jag vill verkligen inte ha barnet i min säng. Men som sagt, hur gör man när tänderna bråkar? Om det nu är tänderna som bråkar. Hur f-n vet man Egentligen?