Själva läggningen i nya rummet började bra. Det vill säga, han lades utan pip och låg och grejade med sitt som vanligt. Tyvärr kom det protest till slut, som dock var över relativt snabbt, varpå han somnade. För att vakna efter bara några minuter och protestera igen. Samma visa som innan, somnade om efter ett par minuters protest. Sedan sov han knappa 2 timmar innan ylet började, varpå han återigen hamnade i min säng. Klockan 22:00. Suck.
Natten har efter det sett ut som de två tidigare nätterna. Eller snarare som nätterna såg ut för över en månad sedan, innan barnet började läggas i egen säng. Han vaknar minst en gång i timmen och gnäller, och det enda som får tyst på honom är tutte i munnen. Och min rygg är givetvis förbannad.
Och ju längre natten led, desto mer frekventa blev gnällen, och han släppte själv bröstet, för att genast börja gnälla igen. Det var liksom som att bröstet inte räckte.
Vette f-n om det fortfarande är tänderna som är jobbiga eller om han börjat falla åter i gamla vanor efter att han fått komma över till sängen. Tvivlar på min egen förmåga att läsa av hans gnäll, och uppgivenheten är här och huserar igen.
Hur beter sig alla andras barn när de får tänder? Vill de också bara ha tutte i munnen? Eller sover de sig igenom nätterna i sina egna sängar trots "tandvärk"? Är det bara Linus som beter sig såhär?
Och själv har jag ju knappt fått sova inatt, vilket satte sig på humöret direkt. Varje gång ungen började gnälla under natten var min frustration bara större och större, och orden Ungdjävel, Satunge och HelvetesDjävlaSkitBarnSnartLåserJagInDigIFörrådetDärDuInteHörs rörde sig frekvent i huvudet på mig. Jo, faktiskt, hur hemskt det än låter. När man är sådär trött och uppgiven bildas en inre ilska vare sig man vill eller inte, och då kommer alla svordomar och andra hemskheter fram och bubblar i tankarna. Sådana där svordomar som jag tror man Behöver för att inte få ett tvättäkta psykbryt.
Dagens projekt är att minska ekot i barnets rum, samt hitta en bättre plats för "nattlampan", då det blev lite för ljust därinne inatt. Barnets väggar är ju beiga, medan väggarna i vårt sovrum är mörklila, så ljusskillnaden med tänd sänglampa blev ganska markant. Men det var så svårt att avgöra det igår kväll då det fortfarande var så ljust ute när barnet skulle läggas. För trots mörkläggningsgardin så kommer det ändå in små ljusglipor vid sidan av gardinen, samt ljuset från hallen(trots att inga lampor är tända där) genom dörrspringan. Men när det väl var mörkt i huset såg man att det var mycket ljusare än barnet är van vid om natten, så det ska åtgärdas idag.
Och ljudet när han skriker låter ju helt annorlunda då det ekar mer i hans rum, så vi måste få upp något på väggarna, samt klippa till hans bilmatta och lägga in så det finns något som fångar upp ljuden lite bättre. Det låter nog lite läskigt i hans öron när han gnäller och det låter helt annorlunda mot vad han är van vid, trots att det finns gardinkappa och en provisorisk liten matta som jag in där just för ljuduppfångets skull.
Usch, jag är inte ett dugg laddad för kvällen som kommer. Jag rentav fasar för den, för jag vill verkligen inte ha barnet i min säng. Men som sagt, hur gör man när tänderna bråkar? Om det nu är tänderna som bråkar. Hur f-n vet man Egentligen?
Det går upp och ner och fram och tillbaka i barnets sömnmönster just nu. Senaste två nätterna har han ju vaknat och ylat hysteriskt redan efter ett par timmars sömn, och har därmed hamnat där han egentligen inte ska vara - i min säng med en tutte i munnen. Men då dessa nätters yl inte handlat om ilskna protester, utan något helt annat(förmodligen tänder), så har jag låtit honom hållas.
För trots allt fungerar ju själva läggningarna som de ska nu. Barnet läggs i sin säng, och köper det faktiskt. Utan att protestera alls(peppar peppar, bara för att jag skriver detta kommer han ju börja knorra ikväll). Han ligger och sprattlar och grejar med sina saker i sängen en stund, kanske pratar lite för sig själv, sedan somnar han utan så mycket som ett pip. Och så länge läggningarna går som de ska, så kan jag köpa lite trassliga nätter så länge det handlar om tänder, sjukdom etc. Dock ska jag inte sticka under stol med att jag är lite orolig för att nätterna sabbas genom att han har fått komma över till mig. Men vad gör man när tänderna bråkar, liksom? Låta honom ligga där och ha ont för sig själv? Nej, det funkar ju inte.
Jag hade igår kväll lite ångest när han vaknat redan innan 21:30 och hamnat i min säng igen. Är det ens någon idé att påbörja "Operation: Flytta barnet till eget rum" ikväll? Då fick jag lite pepp av min fantastiska "Mammamentor" som tyckte att det bara är att köra på.
"- Nej, kör på istället vetja, har ni bestämt er så har ni bestämt er, mjölktänder kommer fortsätta ploppa fram ända upp i typ tvåårsåldern och bråkar ju mer eller mindre varje gång! Det finns ALDRIG något "perfekt tillfälle" att införa förändringar i barns liv har jag upptäckt, man får bestämma sig helt enkelt bara och köra på. Det blir skitbra!"
Så jag kör på helt enkelt. Även om det bara blir ett par timmars sömn som sedan fortsätter i Min säng. Han ska ju in i sitt rum förr eller senare, och oavsett han sover där 1 timme eller 12 timmar, så ska han vänja sig. Det hade bara varit så skönt om inflytten hade skett när tänderna Inte bråkar och chansen att han sover fler timmar i rad var större. Men men, det är bara bita i det sura äpplet och gilla läget, liksom.
Idag har jag flyttat ut gästsängen från barnets rum, och fortsatt skrubba bort färgfläckar från golvet. Jag fattar inte hur det kunnat bli så mycket stänk och spill, använde de ingen skyddspapp på golvet när de målade om därinne? Nu är i alla fall hörnan där barnets säng ska stå renskrubbad från färg. Jag tar lite i taget för att inte ledsna. Och så står det ju diverse kassar, hyllor och tavlor här och där som så småningom ska röjas undan så jag kan skrubba golvet där de stått också. Men som sagt, en sak i taget. Än så länge ska ju bara barnet bara sova därinne, så det är ingen brådska. När/om han väl börjar krypa får vi ta ett snabbt krafttag och röja upp så han kan leka därinne också.
Tog lite bilder idag efter att jag ställt in spjälsängen i barnets rum, för den som vill se. Ni får ha överseende med bildkvaliteten då de är tagna med min gamla mobiltelefon(har inga fungerande batterier till digitalkameran). Och så vill jag tillägga att det är mycket som ska ändras i rummet framöver. Tavlan över sängen ska till exempel inte hänga där(för det ser ju skitdumt ut), och all bråte på expedithyllorna ska såklart bort.
Funderar fortfarande på hur sängen ska stå. Från rummets kortsida
som på bilden, eller ut från den andra väggen?
Insyn från dörren. Bråten på golvet ska bort, och golvlampan vet
jag inte om vi ska lämna kvar i rummet, eller ställa någon
annanstans.
Lite rörigt, som sagt. Och jo, TV:n ska faktiskt Linus ha. Men det
finns inget antennuttag i rummet, så den är bara till för att se på
film på när vi vuxna vill se annat i vardagsrummet.
Vad tror ni, kommer Hans Höghet här acceptera eget rum?
Det är lite farligt, det där att redogöra för bra läggningar och nätter, för då går det liksom plötsligt helt åt fanders igen.
Igår kväll hamnade barnet i min säng redan före 22:30, då han vaknade hysterisk och skrek som en stucken gris. Såklart. Bara för att själva läggningen gick som en dans liksom. Jag har ingen aning om vad det kan ha handlat om inatt, men det var inte en klassisk ilsken protest, utan han var helt utom sig och fullkomligt vråålade. Och eftersom sambon låg i rummet bredvid och ska kliva upp 04:15 så kände jag inte att det riktigt var läge att försöka ta tag i saken, så han fick komma över till min säng, och där blev han kvar.
Jag testade i och för sig först att ge tutte sittande i sängen, och ungen snuttade knappt, bara tog den i munnen, varpå jag testade att lägga tillbaka honom i sin säng igen, men han började åter vråla redan innan han nuddade madrassen. Det var liksom lönlöst.
Såatte... nu vette f-n om jag törs redogöra för fler nätter igen. Det skiter sig ju bara efteråt :-p
Detta inlägg skriver jag främst för Jennies skull. Inte för att hon bett mig, men för att jag vet att hon är nyfiken ;)
Vi har ju sedan en dryg månad tillbaka börjat lägga barnet i sin egen säng på kvällarna, då han vaknat sjuhundrafemielva gånger varje natt och bara låtit sig lugnas och somna om med tutte i munnen, vilket min rygg tagit så pass mycket stryk av att den nu sagt ifrån på skarpen. No more!
Det har varit en bergochdalbana, minst sagt. Det har protesterats vilt ena kvällen, för att nästa kväll somnas in utan ett ljud(främst pga av att han varit brutaltrött), och vice versa igen. Det har varit både framsteg och bakslag om vartannat. Sjukdom har kommit och sabbat mitt i alltihop, det har kommit en till tand och djävlats och det har börjat "separationsfasas" så smått. Rätt mycket dåliga upplägg för smidiga läggningar och nätter, helt enkelt.
Men trots smärre avbrott och problem, så har det sista tiden ändå gått rätt bra.
En läggning ser just nu ut ungefär såhär:
När barnet fått sin kvällsgröt, sin pyjamas och sitt snutta i soffan framför TV:n med tillkommande sång från mamma, bärs han in i sovrummet. Där säger vi "godnatt" till mörkläggningsgardinen som dras ner, sedan lägger jag barnet i sin säng, säger "Godnatt Linus, nu ska vi sova. Vi ses i morgon. Sov så gott!" samtidigt som jag stryker honom över huvudet. Sedan lämnar jag rummet(och ställer mig utanför och lyssnar).
Oftast kommer det ett snabbt pip som någon form av protest från barnet, men bara ett kort pip, sedan börjar han joxa med sin snutte, sitt mjukislamm eller det linne jag brukar lägga i sängen för att han ska ha något som luktar Mig. Och så ligger han och grejar med sina fötter, sparkar lite i madrassen och har sig. Sedan somnar han, efter 5-10 minuter.
Igår kväll hade han bökat runt en massa i sängen, så han hade lyckats lägga sig på tvären mitt i sängen och halvt kilat fast sig själv, så då kom det ylande därinifrån. Hade inte det hänt, hade han förmodligen somnat utan att ge ifrån sig ett ljud.
Och han sover ca 4-5 timmar innan första uppvaket med eventuella protester(eller snarare koll efter att jag finns i närheten). Börjar han gnälla säger jag min godnattfras, och avvaktar. Oftast lugnar han sig och somnar om, och sover vidare till någonstans runt 4-tiden. jag skulle helst se att han sov längre, åtminstone till 5, men det sker bara enstaka gånger. Då får han komma över till min säng och snutta och somna om där. Vaknar för dagen gör han allt som oftast runt 07:30(han somnar för kvällen runt 20:00).
Jag skulle ju helst se att han sov själv hela natten fram till 07:30(vilken förälder vill inte det, liksom?), men jag tänker inte överdriva det här med sömnen. Nu får jag sova större delen av natten själv i min säng, och barnet vaknar inte mer än 2-3 ggr jämfört med tidigare typ 12 gånger, och det är ett sjudjävla framsteg.
Nu du Jennie, hittade jag en blocketannons med likadan säng som vi hämtat hem. Såhär ser den ut:
Kanske ingen större fröjd för ögat, men funktionell och går alltd att måla i annan färg om man vill. Den är köpt på IKEA och heter "Vikare" tror jag. Fick med en förvaringslåda att ha under sängen i samma material också.
