Att komma 2:a
Kategori: Caspers utveckling
... är inte alltid så lätt. Man vill ju oftast vara först. När man kommer som andra barnet i en familj är det lätt att många av de saker som mamman och pappan var duktiga och dokumenterade om det första barnet, liksom faller lite åt sidan med det andra barnet när mamma och pappa har fullt upp med två barn. Jag har insett att detta skett med Minigris. Det enda som funnits att läsa här i bloggen till exempel, har mest bara varit frustrerat gnäll och klagan angående hans mage och hans sömn. Lilla lilla grisen. Självklart får man lite dåligt samvete.
Men, min älskade lilla Minigris. Om du mot förmodan sitter och läser den här bloggen(om den ens finns kvar att finna) en herrans massa år från nu, så ska du veta att trots att jag, till skillnad från med din storebror, inte dokumenterat varje nytt framsteg, varje ny tand, varje nytt ord... så älskar jag, VI, dig lika mycket som din storebror. Enda anledningen att vi missat skriva ner så mycket är för att det är tidskrävande med två barn som fötts så tätt. Man varken hinner eller orkar sätta sig och plita ner allt. Tyvärr. För du kommer säkert fråga oss om saker när du blir äldre. När tänderna kom, när du rullade över till mage, när du gjorde än det ena än det andra. Och tyvärr kommer vi inte kunna svara på alla de frågorna, för allt kommer vi inte minnas. Och vi kommer inte kunna läsa oss till det då det ej skrivits upp. Men vi kommer minnas mycket ändå, det gör man. Kanske inte exakta tidpunkter för allt, men som förälder har man en speciell minnesbank långt bak i huvudet som samlar upp allt det väsentliga och viktiga.
Vi kommer kanske inte minnas vad du fick för presenter din första födelsedag, eller hur många dina första steg var. men vi kommer minnas det där finurliga leendet du har. Grimasen du gör när du "luktar". Din vidöppna glada mun när du kommer farande i gåstolen. Dina söta ljud du gör när du håller på att somna, och ditt "prat" när du vaknar på morgonen. Vi kommer minnas dina blöta pussar(snarare tunghångel och försök att bitas, men ändå) och hur mysig du är när du börjar bli trött och borrar in ansiktet i halsen på oss.
Sådant kommer vi alltid minnas, för det är sådant som är det viktiga. Kärleken. Inte vilken tand som kom först.
Men, din storebror har en "tandkarta", så det ska såklart du också få. Och just nu har dina tänder kommit i denna ordning:
