collinus

Livet i byhålan med barn och katter

Tacka gudarna

Kategori: Allmänt

... för pensionerade svärmödrar!

Jag har ju varit "bortskämd" med att ha en skadad karl hemma (!?) i flera veckor pga en arbetsskada han ådrog sig(avslitet ledband i ena långfingret) tidigare i somras. Rent ekonomiskt har det varit så att säga "mindre bra", men det har varit ooooerhört skönt att ha hjälp med barnen.
Idag gick karln tillbaka till jobbet. Eller ja, idag har han varit på kurs och kommer så även vara i morgon, men på måndag är tanken att han ska tillbaka och prova jobba igen. Behöver jag säga att jag haft ångest?
Idag kunde tack och lov svärmor komma hit och hjälpa mig, vilket inte var någon självklarhet då hon varit sjuk hela veckan. I morgon blir det dock lite tjorvigt då hon ska iväg på ett ärende lagom till Linus ska sova middag, så jag kommer ha båda ungarna själv då. Och bara därför kommer ju Casper säkerligen bjussa på rikskaos. Bara för att.
Men den dagen den sorgen. Då har jag mer ångest för kommande veckan då vi ska lyckas återanpassa oss till det vanliga vardagslivet med 15h dagis(uppdelat på 3 dagar) för Linus och två hela dagar hemma. Hjälp.

Det går ju, det vet jag att det gör, men det är jobbigt. Intensivt och både psykist och fysiskt krävande. Känslan av att man inte räcker till då 2-åringen plötsligt låtsas vara bebis, klättrar upp i vagnen/spjälsängen och fejkgråter för att få samma sorts uppmärksamhet som lillebror får. Då skär det i mammahjärtat.
Men han är så duktig. Och snäll mot sin bror. För det mesta i alla fall.
Klappar och kramar honom, hämtar bebisleksaker till honom och stoppar in hans napp i munnen om han tappat den. Men Linus saker får han Inte ha. Sitter man med båda pojkarna i Linus rum och leker, och ger Casper någon liten grej att pilla med för att hålla honom på bra humör, så är Linus där och tar den direkt. Linus saker är Linus saker och därmed basta. I stället går han in i Caspers rum och hämtar en bebisleksak ur lådan som han får ha i stället :-p

Det märks så väl att han tycker om sin bror. Han är mäkta stolt när han pratar med andra om Sin lillebror. Men det märks också väl när han känner sig åsidosatt på grund av sin lillebror. Han ska ju ha mat stup i kvarten, bytas blöja på, sövas i sin vagn/säng, tröstas etc etc. Han får aldrig riktigt ha mamma helt för sig själv, och större mammagris får man leta länge efter.
Mamma ska söva, mamma ska byta blöja, mamma ska leka i Linus rum, mamma hit och mamma dit. Mamma mamma mamma. Det tär en del på en faktiskt. Men han är ju ändå världens finaste unge. Världens finaste unge som nyss tassade ur sin säng och in till oss, med sin haj i handen, och gick fram till fotändan av sängen och klappade på katten innan han kröp upp och lade sig mellan oss. Älskade unge.





Kommentarer


Kommentera inlägget här: