collinus

Livet i byhålan med barn och katter

Jobbigt

Kategori:

Lite Minigris-update då.
Han är asjobbig. Om man nu får säga så om sina barn. Men jo det får man, de Är faktiskt jobbiga att ha att göra med ibland. Fast det är ju egentligen mest synd om honom då han har det så jobbigt med sin mage. Pruttarna är jobbiga att få ut, bajset är jobbigt att få ut(vissa dagar bajsar han inte alls), rapa honom är ibland störtomöjligt(vilket per automatik leder till mer magkrångel). Jag har käkat mjölkfritt i snart 2 veckor, bara för att utesluta även mjölkproteinallergi, men vi har ännu inte märkt någon skillnad, så jag tror inte att allergi är problemet.
Som min sambo sade, man mage är nog helt enkelt inte "färdig" än, så det är bara(!) att härda ut ett par månader till.

Men det är inte bara hans mage som är ett gissel, han är även väldigt närhetskrävande. Han vill inte gärna läggas ner, utan skulle helst bli runtburen i diverse konstiga ställningar typ dygnet runt. Han är en bebis som vill ha kroppskontakt och rörelse 24/7 och börjat knorra så fort man lägger ner honom i en vagn/babysitter/babyskydd/säng/etc.
Bärsjalen protesterar han i när man trasslar ner honom i den, men lugnar ner sig efter en stund och somnar allt som oftast i den. Dock gillar inte Jag bärsjalen då jag snarare upplever mig bli mer begränsad i den, än fri. Dessutom får jag ondare i min redan onda rygg av att ha honom i den. Och den är svår/jobbig att knyta, så jag hade hellre haft en sele(typ Ergo, men den hade väl ungen hatat bara för det). Fördelen mrd sjalen är att jag kan vata med och leka lite mer med Linus när Casper sittee i den, för Linus "mammighet" är något jag försöker tillgodose så mycket som möjligt. Nu har sambon dessutom gått på en månads semester, så jag kommer ha lite mer möjligheter att tillgodose Linus mamma-behov än jag haft tidigare. Tyvärr innebär ju det att sambon får ta Caspee större delen av tiden, och det kan bli påfrestende för psyket när han bara gnäller och skriker. Casper har ju dessutom, precis som Linus, ärvt sin pappas kroppsvärme, och är som ett levande värmeaggregat. Det blir svettigt för både honom och oss att bära runt på honom, och han har i stort sett aldrig kläder på sig för att inte bli överhettad. Enda gångerna vi klär på honom någonting är när vi ska iväg någonstans, för att slippa sneda blickar från folk som tror att vi missköter vårt stackars klädlösa barn :-p

På kvällarna när han ska nattas, ligger han bredvid mig, liksom på sängkanten. Hans spjälsäng som står intill sängen på min sida har i stort sett förvandlats till ett nattduksbord/avstjälpningsplats där Siri(ena katten) sover och delar yta med våtservetter, blöjor, näspipetter med koksaltlösning och nappar.
När han ska somna får man ligga med ansiktet mot hans kind för att han ska komma till ro, annars kan man räkna med skrik och gap. Och det känns såklart jättejobbigt då man undrar hur länge detta närhetsbehov ska pågå. Det underlättar ju inte direkt vardagen när man har ett till barn att ta hand on.
Vissa tycker ju att man ska "lära" ungen sova i sin säng, men det blir som lite svårt när man ska undvika att väcka storebror med lillebrors skrik och gap. Så vi får helt enkelt köra på det som funkar - Casper ligger intill mig och i stort sett samsover(vilket det nu diskuteras säkerheten i efter artiklar i tidningar om att samsovning enligt forskning ökar risken för plötslig spädbarnsdöd. Själv tar jag det piano inför det, det gick bra med Linus och gör säkerligen detsamma med Casper även om förhoppningen är att han ska kunna läggas i sin egen säng framöver).
(Jag undrar för övrigt vad den tidigare samsovningspropagerande mammamaffian på Familjeliv har att säga om det :-p)

Så ser det ut just nu. Mycket skrik och gap, ändlösa amningar(han vill snutta ofta, vilket han förmodligen använder som "tröst" när magen bråkar), mycket bärande och gungande i babysittern. Han blir arg när man sätter honom i babyskyddet men sover som en gris i bilen, och sover även som en gris när gräsklipparen är igång(hade det inte varit för grannsämjan hade jag haft gräsklipparen igång dygnet runt).
Ja, vi har det jobbigt. Ja, vissa dagar håller vi på att förlora förståndet. Men vi överlever. Det går. Det kommer bli bättre(hoppas jag).
Tyvärr får sambon och jag ingen tid för varann just nu, då båda barnen kräver vår uppmärksamhet dagtid, Casper kräver den kvällstid, och vi sätter vår sömn framför sena myskvällar i soffan för att orka med dagarna. Sweet life of the småbarnsförälder.

Ni då? Hur har ni det?

Kommentarer

  • josephine säger:

    Ni kanske kan pröva med en "kolikgunga"? Vet att den hjälpt ett flertal med magproblem å diverse. :)

    2013-05-31 | 22:56:08
    Bloggadress: http://j-phine.bloggplatsen.se
  • Linda säger:

    Usch känner igen livet läskigt mkt! Magen bara knyter sig :/ jag vet att det är hemskt och man undrar seriöst om man kommer överleva med sinnet i behåll men fortsätt kämpa sötnosar!! <3 det GÅR över, och då kan ni se tillbaka med stolthet att ni klarat det och är starkare än innan <3
    första gången jag lämnade Edwin (förutom när jag duschade och M höll honom utanför duschkabinen) så var E över 3månader, och då tog jag 1timmes promiss med hundarna. Han var också ett galet kroppsplåster och det var mamma som gällde så fanns inte så mkt mer att göra :/ ni är superduktiga och som har Linus också! Håll ut bara <3 puss på er

    2013-06-01 | 08:30:02
    Bloggadress: http://www.palansvarld.se

Kommentera inlägget här: