collinus

"- God morgon, god morgon, hör fåglar sjunga glatt..."

Bite me. Jag har haft en uuuuusel natt, så på med de rosa glasögonen innan ni ska läsa, för nu blir det gnäll.

 

Igår kväll gick jag och lade mig med några mindre bra förutsättningar i bagaget. Dels har ju min mage invaderats av en Minigris som verkar ha raveparty/riverdanceträning precis varje kväll, som tycks tro att mammas mage är ett trumskinn alt. sandsäck för boxning. Igår kväll var inget undantag, utan igår kväll hade riverdansandet snarare eskalerat till det dubbla. Sambon var halvt på väg att ringa BB när vi satt och tittade på Johan Falk. "- Är det dags att åka in eller? Sådär har jag inte hört dig flåsa/andas sedan Linus föddes".

Det lät som jag höll på med profylax eller något, men ungen höll på och levde om såpass därinne att jag knappt kunde sitta stilla, än mindre andas normalt. Det är ju för farao obehagligt! Som sagt, jag har ingen som helst förståelse för de som tycker det är sååå mysigt när det sparkar därinne. Jag får Alien-flashbacks(filmen) varje gång.

Är det ens normalt att en unge håller på på det där viset? Den har nog lyckats få tag på speed eller någon annan galen partydrog som den knaprar som en annan knaprar godis.

 

Dessutom hade jag ont i höftpartiet samt ryggen igår. Det hade smugit sig på under dagen efter diverse upp-och-ned-från-golvet-lek med barnet, och jag kände mig lagom mör vid läggdags. 

Jag brukar starta kvällen med att lägga mig på spikmattan en stund innan jag somnar, men igår gav spikmattan inte samma effekt. Ryggen ville ligga på den, men höfterna ville inte att jag skulle ligga på rygg, så det blev bara en kort sväng. Dessutom vaknade barnet och fick ett sådant där psykbryt när pappan gick in till honom och, och började yla efter mamma, så jag fick oavsett slänga undan mattan för att ta hand om ledset barn som blev inburet till mig i sängen.

Ryggen i sin tur ville inte att jag skulle ligga på sidan, vilket gjorde hela sömnbiten lite småklurig. Att barnet dessutom vaknade och gnydde varje timme, alt låg och flaxade runt som en djävla väderkvarn på ecstasy, gjorde ju inte insomnandet lättare direkt.

 

Vid ett tillfälle mitt i natten vaknade jag och hade så sabla ont i ryggen att jag var tvungen att gå upp och stretcha ut ryggen lite, och så bestämde jag mig för att ge spikmattan en ny chans. Jag har knappt lagt mig tillrätta på mattan förrän jag hör ett högst välbekant tillika ovälkommet ljud nerifrån fotänden av sängen - katt som hulkar.

Jag kastar mig ner mot kattfan för att försöka hinna putta ner honom på golvet innan spyan är ute, men jag misslyckas. Sambons sida av fotänden pryds av en lång spya, så det var bara att kasta sig upp till toaletten för att hämta toapapper att torka bort skiten med innan den sovande, lyckligt ovetande sambon lyckas dra fötterna i åbäket. Och självklart hade ju katten lyckats spy ur sig lite även på golvet, vilket jag inte såg, och självklart trampade i. Yummy.

 

Ni som brukar ligga på spikmatta vet ju att det inte är särskilt skönt att lägga sig på spikmattan en andra gång kort efter att man först legat på den, så min nattliga spikmatte-seans var ju liksom sabbad och körd, och hela kattspyetorkandet, i kombination med den onda ryggen och ömma höftpartiet, gjorde ju att jag inte kunde somna... Det fick helt enkelt bli ett par timmars mobilsurfande och Candy Crush Saga-spelande innan gluggarna till slut åkte igen. Så nu är jag lagom trött och mör, och såååå tacksam att det är dagisdag idag så jag får lite vila innan Hans Majestät skall hämtas hem igen. Ja, idag blir det en högst overksam dag. Kanske lyxar till det med ett varmt bad för att kurera den ännu arga ryggen. Because I'm worth it.