... jag tror Minigris har trätt in i separationsfasen.
Han är gnällig från morgon till kväll, får tuppjuck när han ser mig och bara ylar, sover(i och för sig som vanligt) som ett arsel och vill helst använda mig som napp.
Inatt har han knappt ammat, men snuttat. Snuttat mina tuttar sönder och samman då han bara bits, så nu vill jag inte längre. Det gör för ont och jag vill inte bli infekterad. Och nej, försöka trassla på värdelösa amningsnappar tänker jag inte hålla på med. Dessutom kommer säkerligen Minigris bli förbannad om tuttarna plötsligt förvandlats till gummi(eller vad de nu är gjorda av).
Det vette tusan vad jag ska ta mig till med ungen för han vägrar dricka ur både flaska och pipmugg, oavsett innehåll. Inte vatten, inte ersättning, inte bröstmjölk. Och testa all världens olika nappflaskor bara för att se om han tar en specifik finns inte på världskartan, vi är inte gjorda av pengar.

Storebror som är precis lika mammig som lillebror ruttnar ju såklart på det här, och låter han det inte gå ut över lillebror så är det hemmet som får ta skiten. Det kastas leksaker, kläder och soffkuddar överallt, och han gör massa saker han vet att han inte får. Och jag blir trött och arg. Men vissa dagar orkar jag inte ens bli arg, utan ignorerar honom bara. Han kontrar givetvis med att hitta på Ännu mer dumheter.
Suck.

Någon som vill adoptera en 8-månaders ett par månader? Eller en tvååring?