Är det något jag aldrig skulle göra mot mina barn, så är det att slå dem. Men det är okej att slå andras va?

Vid ca 21:40 ikväll ringde det på dörren. Jag låg i sängen
och ammade Casper, så maken gick och öppnade, varpå det smäller av en smällare precis utanför.
Linus vaknade förmodligen redan av dörrklockan, för efter smällen kom han ut från sitt rum och var ledsen och ropade efter mig.
Busstreck från ungar är inget vi brukar hänga upp oss nämnvärt på, vi har trots allt varit barn själva. Men när det sker kvällstid och skrämmer våra barn, då är det inte okej.

Vi har våra misstankar om vilka det kan ha varit, då flera i området sett och hört 3 ungar(2 killar och en tjej) smälla smällare på ett flertal ställen. Maken träffade på dessa tre ungar och frågade om de händelsevis hade en tändare han kunde få låna. Mycket riktigt hade de en tändare(vad ska 10-12-åringar med det till?). Så han frågade om det var dem som smällt smällare, men de nekade(=stod och blåljög maken rakt upp i ansiktet).
Eftersom vi inte vet 100% att det var dem, tänker vi inte anklaga någon, det gör vi inte utan bevis. För som maken säger så är det alltid ungar som får skulden så fort det händer något, och det är inte rätt utan bevis. Han växte själv upp mitt i skogen som enda unge i området, och så fort det hände något någonstans i närheten så var det Han som blev anklagad. Så nej, vi kommer inte anklaga någon utan att vara säkra. Men skulle detta händelsevis ske igen, och vi händelsevis skulle lyckas ta dem på bar gärning, så är risken stor att vi händelsevis släpar med oss dem via håret, kastar in dem hos sina föräldrar via altandörren och frågar hur i helvete de uppfostrat sina barn.
Händelsevis.