Så var den här. Dagen jag fasat för i nästan två veckor(i alla fall från den dag jag insåg hur svartis Linus var på sin lillebror). Min första dag ensam med båda barnen.
Jag har varit rädd för att inte räcka till åt båda ungarna samtidigt. Och främst har jag varit orolig för middagsvilan, att Casper skulle ställa till skrikmarathon mitt i läggningen.

I morse lyckades jag amma Casper ett par timmar innan Linus vaknade, vilket resulterade i att jag fick möjlighet att leka lite med Linus i hans rum innan Casper vaknade. När han väl vaknade tog jag fram frukost och så ammade jag medan vi åt, varpå Casper somnade igen och jag hann leka mer med Linus.
Linus ville gå ut, så jag klädde på ungarna och gick ut, och vi lekte i trädgården och tog sedan en promenad med det stora Åbäket(syskonvagnen) ända tills det var dags att gå hem och utfodra barnen.
Casper matades medan jag stekte blodpudding till Linus, så han var matad, rapad och lagd i vagnen lagom tills Linus ätit färdigt och skulle läggas för middagsvila. Och helt djävla otroligt nog höll sig Casper tyst tills Linus somnat! Seger!

Linus vaknade efter en timme, sövdes om och sov nästan en halvtimme till.
Nu sitter vi på Linus golv och leker, och Casper verkar vakna nu. Måste dra.