collinus

Det händer sällan något här nu för tiden. Det får ni faktiskt leva med är jag rädd, för jag har sällan ork, tid eller möjlighet att sitta här och knappra. Dels för att jag föredrar att blogga på laptopen då det bara är drygt att mobilblogga, och även min son föredrar att knappra på laptopen när jag ska knappra på den, och det brukar sluta med att bokstäverna å, ä och ö plötsligt är borta, texten är förstorad till 300% och att alla sökfält och andra verktyg plötsligt är kaputt. Linus är redan en hacker.

 

Att jag har tid att sitta här idag beror på att jag är hemma sjuk. Jag vaknade upp med dunderförkylning i morse, och beslutade då att stanna hemma från jobbet och låta barnet få lite sovmorgon då han somnade för sent igår kväll. Dock har han faktiskt lämnats på dagis, vilket är en sådan där sak som man knappt törs nämna inför somliga människor.

"- Vadå, du är ju bara förkyld, lämnar du verkligen barnet på dagis då?"

Ja, faktiskt. Jag lämnar barnet på dagis fast jag är hemma. Men nej, han behöver inte vara där hela djävla dagen som när jag jobbar, utan idag fick han som sagt lämnas senare, och kommer att hämtas tidigare. Och jag skäms inte för att erkänna att jag faktiskt "utnyttjar" det faktum att dagis finns, till att få en möjlighet att röja undan lite av allt det vi aldrig hinner eller orkar röja undan annars. Faktiskt.

Det ser ut som skit här hemma typ jämt nu för tiden, och jag i stort sett vantrivs i den här konstanta röran, så när jag nu har en möjlighet att äntligen få tid till att städa lite så tänker jag ta den. Plus att det är rätt skönt med egentid hemma utan att behöva passa upp på barn. Det är en förmån jag väljer att unna mig idag. Plus att man inte har samma ork till att underhålla ungar när man själv inte mår bra.

Och tilläggas bör att barnet faktiskt har väldigt roligt på dagis. Det syns verkligen att han tycker om sina fröknar, och han blir glad när han ser sina kompisar vid dagislämning på morgonen, så jag har inte minsta dåligt samvete att lämna på dagis fast jag själv är hemma. Så det så.

 

Här vill jag även passa på att ge världens största eloge till alla ensamstående mammor(och/eller pappor) därute som tar hand om sina barn alldeles själva. Framför allt alla de som kanske är arbetslösa eller hemma med småsyskon och inte har rätt till mer än 15h dagisplats/vecka. Att skaffa barn är ett heltidsjobb i sig självt, och precis som med andra jobb så brutalledsnar man ibland. Men det är inte alla förunnat att kunna lämna iväg sin/sina älsklingar till dagis, mor - och farföräldrar, vänner eller annan form av barnvakt.

Jag är lyckligt lottad som har ett heltidsjobb, som har dagisplats, som har jättesnälla föräldrar och svärföräldrar, och framför allt som har en fantastisk sambo som är ett stort stöd och världens bästa pappa till min son.

 

Idag har jag hittills inte fått så himla mycket gjort. Eller, jag har gjort massa smågrejer som liksom inte syns. Ni vet, rensat ur gammal mat ur kylskåpen, rensat kattlådan, skurat ur ena toaletten, ställt ut en vagn i förrådet, plockat undan lite leksaker,  slängt ursköljda papp/plastförpackningar i returpåsarna. Sådant där som liksom inte ritkigt syns för blotta ögat.

Jag ska försöka få tummen ur och torka rent alla ytor i köket så man törs släppa in folk hemma, men det får bli Efter att jag tagit en tur till apoteket för att inhandla nässpray så jag kan få lite andningsmöjligheter med min stackars igenkloggade näsa...

 

Hoppas ni andra är friska och krya och att livet leker.