Hade jag haft en pistol hade jag allvarligt övervägt att sätta den mot tinningen och trycka av när jag var upp på toa inatt.
För det första hade jag legat vaken de 3 timmarna från det att jag gått och lagt mig, fram till kissnödigheten gjorde sig påmind och tvingade upp mig. Dels fick min förbannade rygg inte nog med plats att ligga på i sängen mellan barnet som vääääägrade somna i sin egen säng, och sambon som även han hade begränsat utrymme. Men han sov i alla fall.
Men det som verkligen fick bägaren att rinna över var att rännskitan fortfarande var ett bestående faktum, och nu gjorde det ONT. Förlossningskisseriont(ni som läst mina tidigaste inlägg förstår vad jag menar), fast i brunögat. Men börja utföra "skitbad" finns ju inte på världskartan. Pissa i badkaret är en sak, skita är en heeelt annan.

Och när jag utfört mina helvetiska behov, spolat och preciiis satt ena foten över tröskeln till sovrummet, var det självklart dags igen... in på toa, lida helvetets kval i 10 minuter till, och sedan in i sovrummet igen. Jag satt nere i fotänden en lång stund och undrade hur jag skulle stå ut med att ligga inklämd på sidan mellan barnet och spjälsängen som står med långsidan mot vår säng när ryggen var så arg.
En stark önskan att lämna pojkarna åt sitt öde i sängen, och själv inta gästsängen bakom stängd dörr med bomullstussar i öronen kastade sig över mig. Men eftersom sambon ska jobba idag så ville jag inte låta hans sömn bli störd bara för att jag är trött och bitter. Så jag kopplade på TENS:en och knölade ner mig i sängen, och lyckades faktiskt somna. TENS är fantastiskt.

Vaknade så sent som 09:45 med en unge i tutten, och kände att jag var öm i hårbotten? Drog upp fingrarna i håret för att massera skalpen lite och kände till min fasa hur fett och äckligt håret var. När tvättade jag egentligen håret sist? 2009?
Efter en stunds betänketid insåg jag att jag inte tvättat håret sedan förra söndagen. En hel vecka sedan. Yummy. Men när man varit så däckad som jag känt mig så är tanken på att duscha/bada halv terror. Det är ju Jobbigt att kliva över badkarskanten. Och ställa sig lutad över badkarskanten för att tvätta håret, när man inte ens orkar öppna en barnmatsburk, kan bara sluta på ett sätt - avtuppad sunkmorsa framstupa över badkarskanten av rena rama utmattningen.
Men idag orkade jag. Och hade jag inte orkat hade jag gjort det ändå, för håret var verkligen katastrof. När håret är så fett att man får öm hårbotten för att stråna viker sig av tyngden, då ÄR det dags att tvätta skiten.

Den här dagen blir en prövning, då jag inte har en aning om hur min mage kommer bete sig. När jag klev upp och gick på toa kom det ingenting, men jag har blivit hoppfull ett par ggr tidigare med negativ utgång, så jag törs inte hoppas längre. Vi får se hur dagen lider, helt enkelt. Men jag skulle så gärna vilja kunna gå ut en sväng. Jag har inte varit längre utanför huset än till postlådan på 6 dagar. Och det var i fredags tror jag. Och jag var helt färdig efter det lilla äventyret.
Barnet har ju heller knappt varit utanför dörren. Bortsett från i fredags då sambon tog med sig honom till sin gamla arbetsplats(dagis), samt en sväng till barnets farfar, för att jag skulle få lugn och ro att vila några timmar. Så vi får se om vi törs ta oss ut på en liten promenad efter barnets förmiddagslur(som jag just insåg blir en eftermiddagslur då klockan visst är efter 12). Jag lär bli helt slut av det, men jag är i stort behov av lite frisk luft och motion efter en veckas soffläge...


I brist på fotografering under sjukdom, bjussar jag här på
en bild från Linus 2:a dag i livet, när vi fortfarande låg
kvar på BB(2011-07-22)