- collinus

Idag sladdade vi iväg hela familjen(nej, inte katterna) för att återbesiktiga bilen i Norrtälje. Det var en intressant upplevelse, för när vi kört in i besiktningslokalen och jag är i färd med att knäppa lös barnet ur sin bilstol i baksätet så Whoops far vi upp i luften! Jodå, besiktiningsmannen hissade upp bil med mig och Linus i luften, medan sambon står nedanför och flinar. Djävla tur att jag inte var i färd med att öppna dörren och kliva ut just då.

Bilhelvetet gick igenom till slut, tjohoo! Nu får vi rulla ännu ett år, och jag(läs: framför allt sambon) hoppas att den inte väljer att utsätta oss för fler djävulskap som att typ tappa avgassystemet eller något. Bara för att addera extra siffror till verkstadsnotan. Nu SKA den hålla ihop ett par år tills den är avbetald, och sedan byts det bil illa kvickt! Just nu går tankarna främst till en V70.

Efter besiktningen rullade vi ner på stan och tog en liten sväng på butiksgatorna. Och idag tog jag mig faktiskt tid att utnyttja presentkortet på Kappahl som blev outnyttjat sist. Kappahl är egentligen ingen affär jag brukar hitta något i, men just under julrushen hade jag ju som sagt spanat in ett par morgonrockar jag var sugen på, men när de inte fanns kvar blev jag så besviken så jag liksom tappade sugen i affären helt och hållet.
Men idag gick jag därifrån m 3 par trosor, ett par benvärmare och 2 halsdukar. Och ena halsduken var det tydligen nedsatt pris på(såg jag inte skymten av när jag tog den), vilket resulterade i att jag fortfarande har 150kr presentkort kvar att utnyttja. Men det sparar jag till en annan gång.

Efter lyckad gratisshopping svängde vi upp till McDonald's och stoppade i oss lite mat. Barnet var dock mer intresserad av allt som hände runt omkring, som typ att folk kom och gick i dörren, att personalen gick runt och moppade golvet och att det stod en tant vid en bil utanför restaurangen och viftade med armarna.
Men mittemellan alla synintryck lyckades pappa i alla fall peta i honom en halv burk med spaghetti och köttfärssås. Och så fruktpurén förstås. Fruktpurén går ALLTID i.

Och vilken upplevelse det är att få äta en hel måltid utan avbrott! Det vill säga, jag fick äta i lugn och ro medan PAPPAN skötte hela matningen. Lyx på hög nivå.
Inte behöva kasta i sig en tugga då och då(för man avbryter inte gärna matningen av barnet när man har kommit in i ett fint flyt, för plötsligt kan ungen bara ledsna och då är det kört), och nöja sig med(om man har tur) ljummen mat när barnet är mätt.
MEN, jag höjer ändå en hand för försöka äta mat samtidigt som man matar en bebis. Varför? Jo, då man sällan har möjlighet att äta flera tuggor i följd, så äter man inte så mycket, så fort. Magen hinner känna att den blir mätt och man orkar inte alltid det sista på tallriken. Att mata barn är alltså kalas för vikten(om man behöver gå ner).
Själv har jag utöver de 16kg jag drog på mig under graviditeten, dessutom gått ner Ytterligare nästan 5kg. Det ni!

Innan vi svängde hemåt igen stannade vi till lite snabbt hos vår vän Linda och sade hej till henne, hennes sambo Magnus, deras übersöta bebis Edwin och alla hundarna. Dessvärre lyckades vi knacka på(och därmed starta hundskäll på hög nivå) mitt under Edwins sovstund, så vi väckte det stackars barnet. Och Linus som inte alls är van vid skällande hundar(framför allt inte från 3 st på samma gång) på nära håll blev rädd :-p
Och dessutom hade han inte sovit mer än max 20 minuter(i bilen på väg in till Norrtälje) på hela dagen, så han var ganska övertrött.
Men vi fick oss ändå en trevlig liten pratstund innan vi lämnade Linda åt sina studier(som vi kom och störde i).
Linus somnade som ett skott i bilen hem, men sova vidare när vi kom hem ville han Inte. Framför allt inte i vagnen.
Sova någon annanstans än intill mig går fetbort just nu av någon anledning. Och vad gör man? Det är bara att snällt lägga sig med barnet bredvid och grina illa över den förbannade ryggen som mår allt annat än bra av att ligga fastkilad i soffan bakom en bebis, alternativt i sängen mellan bebis, sambo och katter. Det är det, eller sitta uppe med en förbannad skrikande bebis som inte sover alls.
Det slutade med att barnet till slut, efter att ha legat i soffan i 1,5 timme bredvid mig, till slut somnade och sov nästan 2,5 timme. Och nu mår min rygg därefter också. Men men.