Hur som haver så ska mamman åka iväg några timmar över dagen, fast själva flykt...förlåt, utflyktsmålet är inte roligare än brevbärarkontoret i Sigtuna, tillika min arbetsplats.
Eftersom jag ska börja jobba igen den 4:e juni, vilket i ärlighetens namn inte är speciellt långt bort alls, så känner jag att jag behöver göra ett par besök på jobbet innan dess, bara för att vänja mig vid tanken på att komma tillbaka. Kolla in de nuvarande rutinerna(som är heeelt annorlunda mot hur de var när jag gick på graviditetspenning/mammledighet), prova att kamma lite post igen och helt enkelt ställa in mig mentalt på att bli brevbärare igen.
Dessutom ska det bli väldigt skönt att få en liten "semesterpaus" från blöjor, fruktgröt och gåstolskrockar.

Jag klev upp för en 15-20 minuter sedan och har hunnit få i mig lite frukost, medan pojkarna däremot fortfarande ligger och snarkar i sängen. Jag hade väl egentligen tänkt att jag skulle åka runt 8:30-09:00, men det hänger lite på när tröttmössorna vaknar, för jag vill inte väcka dem.
Sambon var ju så gullig och tog barnets läggning(som för övrigt gick komplett smärtfritt utan minsta pip, vilket i och för sig nog hade mycket att göra med att han var Trött), samt efterföljande uppvak, som inte var särskilt många alls. Det var egentligen bara ett som varade lite längre, typ 5-10 min, men de övriga var bara korta små gnyl som barnet somnade om efter på egen hand. Vid 04:30 fick han komma över och snutta och somna om hos oss. Natten gick med andra ord över förväntan faktiskt, och det känns positivt.

Jag har dock funderat lite över det där med eget rum, jag börjar undra om det kanske inte vore dags att släppa taget och flytta in barnets säng i hans eget rum. Jag får en känsla av att det kanske skulle göra nätterna Ännu bättre? Som det ser ut nu, så tror jag att vår närhet ibland förvärrar uppvaken.
Många gånger när barnet vaknat och varit arg, men till slut lugnat sig och varit på väg att halvt somna om, så har han dragit igång och protesterat igen när vi gått tillbaka och lagt oss(sängen knäpper och knakar). Även de gånger då någon av oss råkat släppa en fjärt, eller typ harklat oss eller dragit in snor i näsan(frääääscht) i samma veva som barnet lugnat sig, så har han börjat yla igen. Så frågan är om det sabbar lite att spjälsängen står inne hos oss.
Sedan kanske det inte blir ett dugg bättre av att flytta in honom i eget rum, med det tål att tänkas på i alla fall, för någon gång ska det ju ske oavsett.

Jag var in och tittade på de sovande pojkarna nyss. Fy tusan vad söta de är, jag är sjukt bortskämd :)


Ville inte riskera att väcka dem med ngn blixt, därav lite mörkt
resultat(bilden är f.ö tagen m en gammal Samsung Jet)


Såhär låg f.ö barnet och sov under ett tillfälle igår natt. Trasig?