Alltså det här med senaste katastrofnätterna, när ungen hamnar i min säng och vaknar varje timme och Bara blir tyst/lugn av tutte i munnen... så såg det ju ut innan vi började lägga barnet i egen säng. Det var ju liksom anledningen att vi började vänja honom att sova själv från början, för min rygg klarar inte att ha honom vid tutten hela natten.
Att han över huvud taget fått komma över till sängen nu har ju berott på att tänderna bråkat med honom. TROR jag i alla fall, för skriket har varit mer ledset än argt. Och eftersom det började redan Innan han började läggas i eget rum, så kan anledningen att ylen beror på omställningen av flytt uteslutas.
Att han är pigg och glad dagtid är nog inte så konstigt då han har så mycket annat att koncentrera sig på(och bita på), men just därför förbryllar det mig att han trots detta kan läggas och Somna själv utan pip. Borde inte tänderna bråka med honom även då?

Igår kväll, när han vaknade och var utom sig redan efter en timme, tutade jag i honom Alvedon innan jag bar in honom till mig, med tanken och förhoppningen att han skulle sova åtminstone ett Par sammanhängande timmar innan det vaknas och krävs tutte igen. Men icke. Han vaknade redan efter en timme och gnällde igen, och även fast Alvedonet är flytande och därför börjar verka lite fortare än tabletter, så tycker jag att det borde verka längre än en timme. Eller? 
Just detta får mig att tvivla på om det verkligen Är tänderna som stör. Men vad är det i stället? Separationsfas?
Hur som helst så blir jag inte klok på det. Och jag förfarar att faktumet att jag tar över honom till min säng kanske mest förstört allt nu, att han gärna vant sig vid det igen väldigt fort. Och det är ju inte konstigt, klart man hellre ligger hos mamma med tuttar i munnen om natten, han är ju trots allt pojke :-p
Jag tycker bara det är konstigt att han plötsligt skulle kräva så mycket tutte när han sovit så bra själv innan? Men det kanske Började med tänderna, och nu har hamnat i en "fas" och därav åter vant sig vid tuttar om natten. För jag har, trots att jag absolut inte ville, testat ersätta tutten med napp när han legat hos mig, men då blir han asförbannad.

Ja ni, det är inte lätt det här med ungar. Själv är jag helt villrådig. Det enda jag vet är att jag så gärna vill att nätterna ska bli som de var för en dryg vecka sedan, när han sov i sin egen säng fram till 4-5- snåret innan han fick komma över till oss. Men det kanske är dags att "ta i med hårdhandskarna" igen? Kanske rentav Helt utesluta den där snuttningen runt 4-5 som han fick tidigare? Jag har ju fått bloggkommentar från en 2-barnsmamma som berättar att båda hennes ungar började sova hela nätterna när hon slutade amma.
Själv känner jag dock inte att jag behöver sluta amma Helt(så lät det inte när Linus var nyfödd minsann, då skulle jag nog MAX amma ett halvår, tills tänderna kom. Jo tjena :-p), men det kanske är just det jag borde göra? För om en dryg månad ska jag ju börja jobba, och då kommer ju det mesta ammandet utebli oavsett.

Helt seriöst så ser jag gärna att jag får så mycket synpunkter och tips som möjligt på allt det här, så jag får lite mer att begrunda och utefter det kan avgöra hur jag tror att jag vill göra, och gå vidare utefter det. Så kom igen nu, överös mig med tips, synpunkter och pepp!(främst pepp ;-))