collinus

Livet i byhålan med barn och katter

Natten till idag

Kategori: Allmänt

... gick ut på att bära bära bära. Det blir rätt tungt att bära runt på 10,3kg efter 3 timmar... så vid 01:45 ungefär kände jag mig ganska less efter jag vet inte vilket fruktlöst försök att lägga Minigrisen i sin säng. Då klev Stålmannen upp, klädde på sig, plockade upp ungen och lämnade sovrummet. Han har varit vaken från då fram till läggdags nu ikväll. Min underbara älskade karl.

Jag behövde verkligen få sova då. Jag hade behövt sova redan när Minigrisen lades för kvällen, för jag var supertrött. Jag var sådär trött att jag blev vimmelkantig bara av att lyfta upp huvudet från sin plats i karlns knä när vi tittade på 2:a delen av The Hobbit - trilogin. Jo, i stället för att lägga mig när jag var så uppenbart trött, så kämpade jag med att försöka se en film med maken i stället. Vi tittar i regel Aldrig på film tillsammans längre för att vi liksom aldrig hinner eller orkar. Det är så mycket spring till gnällande ungar med tappad napp/gaser/värmeslag/mardrömmar/förkylning/etc varje kväll, så det känns liksom lönlöst att försöka hänga med i en film. Man kollar på sin höjd på ett avsnitt "The big bang theory" eller liknande.
Men igår ville vi försöka. Och jag kämpade, verkligen kämpade. Men jag låg i sängen när det var 15 minuter kvar av filmen :-p
Någon timme senare drog Minigris igång med "Operation:Inte kunna sövas om i sin säng".

Det var en minst sagt trött make som satt och frenetiskt skakade spjälsäng när jag kom ut från storsonens rum nu på kvällen. Hörde honom mumla något om att inte tveka på att sätta ut ungen i bilen för natten... då är man trött med noll tolerans, och jag känner så väl igen de desperata tankegångarna. Been there, done that. Så jag satte racerfart på den förstoppade lilla mammakroppen och praktiskt taget sprang runt och sköljde ur vällingflaska, flyttade på barnvagn(i förberedande syfte om det skulle krävas omsövning i vagn för att resterande familjen ska få sova, precis som maken gjorde inatt), kissade, fyllde på katternas matskål(som Minigris tömt ut över hela tvättstugegolvet tidigare under kvällen i jakt på ngt att knapra på), bytte till pyjamas och räddade sedan maken från sina sömnlösa plågor(läs: Minigris).

Nu ligger Minigris där jag inte vill ha honom, nämligen i våran säng. Men jag pallar inte att gå och bära en natt till, och jag är dessvärre inte utrustad med talangen att sova sittande med barn i famnen. Och nu sover han faktiskt, så det har väl med separationsångest eller något att göra just nu, denna kassa sömn från hans sida.
Hur det kommer gå senare inatt när storsonen kommer intassande hit för att sova vill jag inte tänka på, men jag hoppas att minigrisen då är för trött för att orka protestera när jag försöker lägga tillbaka honom i sin säng. Om inte får jag väl lära mig att sova sittande.



Kommentarer


Kommentera inlägget här: