... är uppfinningarnas moder. Min är ett litet glögglas med kallt vatten, som kyls genom att lägga i en isbit. Till vad? Att stoppa napparna i så att bara själva sugdelen kyls.

Jodå, vi tycks ha hamnat i tandsprickningens helvete här.
Minigris har senaste ca 2 dagarna haft feber. Han har, vad vi tror, legat uppe och snuddat vid 40 grader. Vår febertermometer har fått fötter och dragit iväg någonstans så vi har fått använda en äldre muntermometer i armhålan på honom, och det visar ju inte riktigt korrekt temperatur.
Han har varit jättehängig, och framför allt hängt på Mig. Jag har gått och konstant burit på en 11-kilosklump dygnet runt, för jag har absolut inte fått sätta honom ifrån mig, då har det blivit gråt och tandagnisslan. Och jag som tycker det är lite B att inte få bajsa ifred här hemma, tycker nu att det är en lyx att ha ett barn rännande i badrummet när det ska krämas, för jämfört med att behöva ha en unge i KNÄT samtidigt är det liksom solsemester på Rivieran.
Inte ens sova själv får jag göra, för han kommer inte till ro i varken vagn eller sin säng just nu, utan somnar bara På, eller tätt intill mig. Gissa om man känner sig smått fängslad.

Stackars unge. Först visste man ju liksom inte riktigt vad som var fel förutom att han hade feber och var snorig. Senast i förmiddags tog jag honom till vårdcentralen bara för att kunna utesluta öroninflammation och halsfluss. Och igår kväll fick han en Microlax bara för att utesluta att han inte var förstoppad eftersom han händelsevis inte hade bajsat på nästan 3 dagar.
Men så var det ju det där infernaliska dreglandet. Dreglandet gav ju stor misstanke om tandsprickning, men eftersom han bara kniper igen munnen när man försöker titta så är det ju svårt att veta, då kan dreglet lika gärna tyda på halsont och ovilja att svälja.

Men när nu förstoppning, öroninflammation och halsfluss är uteslutet så bör det med all sannolikhet vara tänderna som plågar honom såpass att han vaknar flera gånger i timmen och bara gråter och kråmar sig. Och vad gör man för en liten unge som varken vill ha bitringar, isglass eller kalla tygbitar? Jo man ger honom kalla nappar. Han vaknar fortfarande flera gånger i timmen, men går liite fortare att söva om honom när han får sin napp utbytt mot en kallare.

Den stackars storebrorsan skickades hem till sina farföräldrar när Minigris var som febrigast, alltså igår, och kommer sova ytterligare en natt där. För här hemma hade han ruttnat på synen av en mamma med en lillebror ständigt fäst vid höften.
Frågan är hur länge detta kläng kommer pågå, då storebror blir ett monster när lillebror är med för mycket. Jag får anställa barnflicka dygnet runt tills tanddjävlarna är uppe tror jag.