Idag har Minigris varit gnäll deluxe i stort sett konstant från det att han vaknade på morgonen till nu, ca 2h senare då maken försöker söva honom i sin vagn. Han har förmodligen feber, men vi vet inte då han totalvägrat att låta pappan ta tempen på honom.

Storsonen å sin sida kom i sedvanlig ordning in till vår säng inatt, och var kokhet och gnällig. Så mamman fick kuta fram och tillbaka efter Alvedon och mjölk. Han somnade tack och lov och sov hyfsat lugnt efter det, hostan var snäll mot honom. Men under dagvilan igår hade han det jättejobbigt. Han hostade och hostade och fick liksom aldrig komma till ro ordentligt. Och så rinner snoret på honom 24/7 också. Stackars lilla Hjärtat.
Jag har hört talas om något gammalt husmorstips där man ska klyfta upp en lök(röd eller gul, det verkar vara skiftande åsikter där) och lägga i en skål med vatten som sedan ställs på golvet vid huvudändan av sängen. Det ska tydligen lindra hosta/snuva på något vis. Tyvärr har vi ingen lök hemma :-p
Och så finns ju "tricket" att stoppa vitlök i örat när man ska sova också. Jomen det lär ju en 2,5-åring gå med på. Säkert. Det enda i medicinsk form som ungen accepterar är flytande Alvedon. Den tar han alldeles själv för den smakar ju gott. Ungen ber t.o.m om att få Alvedon när han Inte är sjuk(och nej, det får han givetvis inte då).

Det ska bli intressant att se hur länge vi kommer ligga hemma med den här skiten allihop. Vi blir ju inte rikare av det direkt.
Och det ska bli intressant att se, när vi väl är friska igen, hur sonen ställer sig till att man plötsligt inte får glass närhelst på dygnet man vill längre. För jo, vi har ätit glass allihop för att lindra våra ömma halsar. Är man sjuk så är man. Dessutom har den där förbenade nappen tillåtits användas lite mer frekvent igen när det varit ynkligt och ledset. Den ska också "tränas bort" vid till tillfrisknande igen. Suck.

Själv mår jag fortfarande dåligt, men dock mycket bättre än tidigare. Jag har huvudvärk, men jag tror den mest beror på bristfällig sömn. Febern är nog borta också, men jag känner mig matt i kroppen och blir helt slut av minsta lilla ansträngning.
Och så tittar man ut genom fönstret på det underbara solskenet därute. Jag skulle så gärna vilja få ut mig själv och familjen i den där solen, vi skulle behöva lite frisk luft och solsken. Men, vi är ju sjuka. Och jag skulle väl ramla ihop i en liten patetisk hög bara efter en promenad runt kvarteret i alla fall.