collinus

Jag förstår inte hur fort två dagar egentligen kan passera? Det känns som helgen som just passerade bara sprang sin väg, att den drog på sig sprinterpjucksen i kombination med ett par jetmotorer och liksom bara drog dit pepparn växer, enbart för att djävlas.

Lilla familjen har varit hemma nästan hela helgen och bara varit. Lekt, myst och umgåtts. Inga renoveringsobjekt som tagit upp vår tid, utan bara ren skär ledighet. Sedan hade vi väl kanske egentligen behövt få lite konkreta saker gjorda, som typ städning, utrensning och sådant, men det sket vi faktiskt i den här helgen. Jag har på min höjd försökt hålla köket hyfsat avröjt från skit, men i övrigt har det varit fullt ös medvetslös på tvärtomspråket, så att säga. Så härligt!

 

Barnet har som vanligt varit boss här hemma och bestämt vad som skall göras. Vi har alltså läst böcker, lekt med bilar, lekt med vattenbordet, "diskat", lekt med bilar, ritat, lekt med bilar. Sade jag att vi har lekt med bilar också? Vatten och bilar är det "hetaste" just nu.

Igår kväll var enda gången vi tog oss bort från byn, och åkte hem till barnets farföräldrar som bjöd på våfflor med sylt och grädde till middag. Och nu börjar väl mammamaffian yla :-p

Nej, i min värld är inte våfflor(eller pannkakor/plättar heller för den delen) mat. Det är efterrätt. Men vafan, man måste lyxa till det lite ibland. Vi äter pannkakor till lunch här hemma någon helg ibland, men det är ju inget vi har som stående matsedel. Jag vet dessutom att barnet ofta får plättar hos sina farföräldrar, och dit åker han ganska ofta, så just därför äter vi det väldigt sällan hemma.

Ungarna får ju dessutom pannkakor på dagis/i skolan. Jag fick pannkakor i skolan. Det var ju i stort sett enda gångerna man åt mycket mat i plugget :-p Och guess what? Det blev folk av mig också ;-)

 

Dock tycker jag ju såklart inte att man ska äta det för ofta. Främst för att det ska få föbli lite "lyx" över det hela. Dessutom äter Linus i stort sett bara sylten och grädden(procentiellt sett iaf), så ur näringssynpunkt är det ingen supermåltid att bjuda på. Äts det mat med sylt här hemma måste sylten läggas på hans mat i förväg, sedan ställs sylten undan, för annars sitter ungen bara och pekar på sylten och ska ha mer mer mer fast han redan har massor på tallriken(och får han inte mer blir det skrik, gap och krokodiltårar :-p). Ser han inte syltburken äter han det som finns på tallriken. Ungar :-p

 

Apropå mat så läste jag matsedeln på dagis idag när barnet skulle lämnas.

Måndag 25:e: "Blodpudding el leverrätt"

Jösses vad jag hoppas på blodpuddingen, för ungarnas skull. Själv tycker jag nämligen att lever är något av det vidrigaste som finns. Jag äter på min höjd lever i pastejform, men då smakar det ju helt annorlunda.

Jag vet inte huuur många gånger jag under min tid boende hemma hos mamma och pappa, som jag tagit rester av(i mina ögon) köttbitar ur kylen för att äta till middag eller lunch när jag varit ensam hemma. Värmt det i micron, satt tänderna i det, för att upptäcka att det inte alls var kotlett/karré el dylikt, utan vidrig äcklig lever. Den besvikelsen!